Året var
2008. Rut och jag hade varit ansvariga för FASI, Frälsningsarméns Sociala Institut,
i 20 år. Det var som om jag hörde Herren säga ungefär så här: ”Det är inget
större fel med det ni håller med på nu, men det kanske räcker nu”. Och det var
väl ungefär så vi upplevde situationen. Vi kände att vi hade gjort vad vi skulle
i det jobbet och ville lägga vår energi på något annat.
Vi såg hur negativa
värderingar och förhållningssätt formades på nätet. Till och med sajter som
kallade sig kristna innehöll ofta en undervisning som låg långt ifrån det man
kunde läsa i Guds Ord. Vi ville vara en motvikt. Vi ville vara en tydlig röst
för klassisk kristendom på nätet. Den 1 april 2008 startade vi hemsidan rupeba.
Den har sedan dess uppdaterats med nya inlägg varje dag.
Vi funderade
också på att gå i tidig pension och börja skriva böcker. Vi hade undervisat i
många år och hade mycket vi ville skriva om. Rut började skriva andaktsboken
Dagboken och vi publicerade en ny andakt varje dag på vår hemsida. Dagboken
blev färdig till julen 2008 och har sedan dess blivit översatt till engelska
och norska.
Samtidigt
genomgick Frälsningsarmén i Sverige en stor omorganisation med personalnedskärningar.
Även om vi inte drabbades själva av nedskärningen, kände vi oss inte riktigt
hemma i den nya organisationen. Vi hade gjort vad vi skulle i det jobbet och
det var dags för förändring.
Vi var inte
frälsningsofficerare på den tiden, utan civilt anställda. Vi bokade ett
sammanträde med Frälsningsarméns Chefsekreterare, som var vår närmaste
chef. I det sammanträdet talade vi om våra planer på att avsluta vår
anställning i Frälsningsarmén.
Efter
sammanträdet åkte vi hem och vi visste inte vad som skulle hända
härnäst. Men det kändes rätt. Vi hade gjort vad vi skulle med FASI och
vi kände Herrens sanktion till det steg vi tagit.
/PB
(Nästa avsnitt av vittnesbördet kommer på onsdag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar