Kan man tro vad som helst?

I mötet med det postmoderna tänkandet tvingas kristendomen ständigt förklara sin tro. Frågan aktualiseras i dag av bl.a. Gardells bok "Om Jesus" och debatten som följt boken.

-Det postmoderna tänkandet har svårt att ta emot en definierad tro. Kristendomen definierar sig själv i trosbekännelser och trosartiklar.
-Det postmoderna tänkandet har svårt att acceptera att en sanning skulle vara mer sann än en annan sanning. Kristendomen hävdar att det finns en sanning och den sanningen är Jesus.
-Det postmoderna tänkandet upphöjer det subjektiva och min egen upplevelse "det som känns rätt för mig". Kristendomen har en objektiv norm. Gur är den han är oavsett vad jag känner för tillfället.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Gardells bok, Är Gardells lära kristen? , där jag ifrågasätter om en del av Gardells åsikter verkligen är kristna. I det sammanhanget vill jag påpeka att jag inte bedömer om Gardell är kristen. Det är inte jag om ska döma om det. Däremot är vi skyldiga att bedöma åsikter och uppfattningar. Bibeln varnar med skärpa mot att öppna församlingen mot villoläror.

Med anledning av Eldebos recension av Gardells bok skriver Stefan Swärd i sin blogg:
" Har problem redan med första meningen av artikeln: “Varje tid gör sin konstruktion av kristen tro”. Utgångspunkten bakom en sådan formulering är att kristen tro är något vi människor formulerar och skapar, tyngdpunkten handlar hos människan mer än hos Gud. Det är väl ett typiskt postmodernt teologiskt förhållningssätt."

Bengt blogg skriver:
"Postmodernismen går så långt att man säger att allting är subjektivt, det finns bara min subjektiva sanning, objektiviteten finns inte eller kan i vilket fall inte gripas, medan fundamentalismen i olika tappningar inte erkänner problemet med tolkning utan menar att den objektiva sanningen direkt och oförmedlat kan hämtas ur källan, t.ex bibeltexten. Denna senare ståndpunkt är naiv och inte hållbar. Men det faktum att vi problematiserar detta med tolkning och svårigheten med objektiviteten innebär inte att vi behöver hamna i den totala subjektiviteten. Tron har ett innehåll som vi får extrahera fram och konstruera för varje ny tid. Jag gillar Eldebos ansats att beskriva denna process. Petrus "konstruerade" tron för sin tid då han på Jerusalems torg predikade för judarna (Apg 2:14 ff). Kyrkofäderna och Katolska kyrkan har alltid insett att förvaltningen av trons skatt innehåller ett tolkningsmoment och att det är en grannlaga process att förstå och ge vidare det vi tror på. Det enkla kerygmat, förkunnelen av Jesus, Guds utvalde, mänsklighetens frälsare, måste fördjupas och förklaras och försvaras mot olika irrläror och feltolkningar. Därför behövs ett läroämbete i Kyrkan och koncilier. Och det behövs ett levande samtal bland Guds folk."

Jag kan riktigt känna hur det postmoderna tänkandet kvider när det möter sådana tankar som Bengt för fram. "Att det skulle behövas ett läroämbete som skulle bestämma vad jag ska tro."

Men jag tror att det är både riktigt och viktigt. Även om Bengt tänker sig den katolska kyrkans läroämbete så finns det andra viktiga avgränsningar och definitioner av kristen tro, som t.ex. Lausannedeklarationen som på ett tydligt sätt avgränsar och definierar kristen tro.

Kristen tro är inte vad som helst!

peppebaron