Mina personliga reflektioner mitt i veckan från min horisont.
Nu pågår det intensiva förberedelser inför tjugo-årsjubileet av Frälsningsarméns återstart i Lettland efter ockupationen. Jubileet blir den 18 november, Lettlands nationaldag.
Det övas i alla hörn med tamburiner, kör och brassmusik. Byggarna som håller på att bygga om entrén till Riga 1 jobbar sent på kvällarna veckans alla dagar. Utställning, skådespel och utgivande av ett nummer av Stridsropet förbereds.
Jag såg ett avtryck av Stridsropet i söndags innan det skulle iväg till tryckeriet. Rut och jag intervjuades och en av frågorna var vad vi drömde om att kunna förverkliga. Intervjun gjordes i slutet av september. De två drömmar vi berättar om i intervjun är att kunna skapa ett Barnens hus i Sarkani och att kunna starta ett socialt center i Riga. Vid tiden för intervjun var det bara drömmar. Idag är bygget av Barnens hus i full gång. Läs här.
Det sociala centret ligger i hörnet av Avuto iela och Stabu iela och håller på att utrustas som bäst för att invigas den 1 december.
Drömmar blir verklighet! Jag tror att Gud har hört de förtvivlade bönerna från barnen i Sarkani och de fattiga i Riga.
Nu till helgen ska Rut och jag ha en möteshelg i Fristads Missionskyrka, där äldste sonen och hans familj är aktiva medlemmar. På lördagen har vi samlingar där vi berättar om Lettland och på söndagen har vi gudstjänst. Under gudstjänsten kommer vi att spela en kornettrio med tre generationer. Jag själv, äldste sonen och äldste sonens näst äldsta son. Det ser jag fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar