Vart är vi på väg? - Del 4

Jag gjorde tidigare i veckan detta inlägg:
 "Världen förändras, Sverige förändras, vi förändras och Frälsningsarmén förändras. Men i förändringen är det viktigt att urskilja vad som får förändras och vad som absolut inte får förändras. Annars slänger man gärna ut barnet med badvattnet. 
Vad är det i Frälsningsarmén som absolut inte får förändras. Vad är Frälsningsarméns "själ" eller "essens"? Och vad är det i Frälsningsarmén som "bara" är form, yttre uttrycksmedel?Det finns i varje organisation eller folkrörelse något som är icke-förhandlingsbart, något som är organisationens själ och sedan finns det saker som bara är en yttre form som mycket väl kan förändras."

Jag öppnade också för att lämna synpunkter på denna fråga. Det var inte så många som hörde av sig, men jag fick ett svar som var så bra att jag vill citera det i sin helhet.

Jag återkommer med mina egna synpunkter senare i veckan då vi är färdiga på Sörlandsfestivalen. Just nu är det tre möten per dag.

Här kommer Andreas synpunkter (kommentera gärna):
"Här finns ju många bitar man skulle kunna tänka på... Själv kommer jag ju från annat frikyrkohåll och ser den ursprungliga FA-visionen (åtminstone som jag tolkar den) som helt fantastisk! Jag tror att det viktigaste för Frälsningsarmén är livet i Kristus och kraften till förvandlade liv! Om vi inte får tillbaka kraften i evangeliet, som förändrar människor inifrån och ut, tror jag att själva kärnan har försvunnit.

Allt liv måste ha någon form av form. Och jag tänker (rätta mig gärna om jag har fel) att ursprungligen var varenda soldat en aktiv spridare av evangeliet som hjälpte människor till Kristus. Men någonstans på vägen har officeren blivit mer och mer viktig, vilket tagit bort slagkraften i armen (hoppas jag har fel här, men det är min känsla när jag ser på det). Här tror jag att varenda soldat behöver komma in i den uppgift Gud har skapat dem till, så att varje soldat får den plats i frälsningskriget som just den soldaten är utrustad för, då blir hela armén aktiv och tillfredsställd.

När jag tänker på uniformer så tänker ja att en armé behöver vara synlig på ett sätt, men samtidigt behöver den smälta in... Dagens uniformer är tyvärr inte de mest moderiktiga, vilket gör att många vägrar ta den på sig, inte på grund av vad den står för utan på grund av designen. Detta är också hindrande för nyfrälsta... Jag tror däremot att vi behöver vara synliga, dvs det behöver synas att en frälsningssoldat kommer, men inte på ett sätt som påminner mer om 1980-talet (eller tidigare)... (Jag tänker likadant om musikstil...)

Jag tror även att vi på nytt behöver bli radikala med Jesus, dvs. Vi har inte längre tid att dölja Jesus för människor. Vi måste återerövra modet att berätta om att Jesus kan förvandla och frälsa, den här väntan på att andra kanske eventuellt skall fråga oss har visat sig vara förödande på alla sätt."