”… förkunna ordet, träd upp i tid och otid...” (2 Tim 4:2)
Det var kanske mellan 5 och 7 mammor, som bodde med sina barn på det kristna familjebehandlingshemmet den våren. Gruppsamtalen om kristen tro var ett obligatoriskt inslag i behandlingen.
Så blev det helg och de allra flesta mammorna hade permission. Det var bara en mamma kvar. Jag tänkte att hon kanske skulle känna sig utlämnad, eftersom inga andra mammor skulle vara närvarande vid dagens gruppsamtal. Därför sa jag till henne på lunchen: ”Eftersom det bara är du kvar, ställer vi in gruppsamtalet idag”. Då såg hon på mig med stora ögon och sa: ”Jamen jag då, är inte jag viktig?” Ångerfull, försäkrade jag henne om att hon visst var viktig och vi bestämde att samtalet trots allt skulle äga rum. Och dt fantastiska var att den dagen, i det gruppsamtalet, lämnade den unga mamman sitt liv åt gud. Hon blev frälst.
Ibland är vi kanske alltför försiktiga och är rädda för att vi ska ”pressa” evangeliet på människor. Verkligheten är kanske istället den att andra längtar efter att höra om vår tro, och få lära känna den Jesus som vi tror på.
BÖN
Jesus, hjälp mig idag att vara villig att berätta om dig och att leva mitt liv så att andra får lust att lära känna dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar