Mitt vittnesbörd del 11 - FRÄLSNINGSARMÉN NACKA

Vi har nu kommit fram till början av 1990-talet och vi har kommit tillbaka till Stokholmstrakten efter tov års boende på andra platser. Vi arbetar på Frälsningsarméns Sociala Institut och har dessutom ansvar för Lännersta kursgård.

Då vi sist bodde i Stockholm hade vi varje fredag bönesamling hemma hos oss och nu ville vi fortsätta med det då vi dessutom hade tillgång till en kursgård. 

Varannan torsdagskväll inbjöd vi till Bibel, Bön och Lovsång i Lännersta. Efterhand växte skaran som samlades på Lännersta. Vi var ju inte en församling eller en kår, så vi brukade kalla oss Frälsningsarmégemenskapen i Nacka.

Efter några år flyttade Hans och Liv Bente Nilsson till Nacka. Vi kände varandra väl sedan många år. Innan vi reste till Norge var Rut juniorsoldatledare

på Stockholms 6:e kår och Hans var en av juniorsoldaterna. Många år senare var Hans en av mina elever på Bibellinjen på Jelöy.

Hans och Liv Bente började engagera sig i FA-gemenskapen i Nacka och verksamheten utökades. Jag hittade häromdagen ett terminsprogram för vårterminen 1999 och där kan man läsa att

- Varannan torsdagskväll jämna veckor kl.19.00 var det Bibel, Bön och lovsång

- Varannan torsdagskväll ojämna veckor kl.19.00 var det samtalsgrupper i Tio Steg Framåt

- Varje fredag 10.00-11.00 Var det Babysång/rytmik i Boo församlingsgård.

- Varje söndag 11.00 inbjöd vi till gudstjänst

- Varje söndag 13.00-15.00 inbjöd vi till "After Church", innebandy eller volleyboll i Nacka sporthall.

"After Church" avslutades alltid med att Hans bad alla sätta sig på golvet i sporthallen för att pusta ut. Hans brukade då alltid fråga om det var någon som hade några böneämnen de ville vi skulle be för. Jag föreställde mig nog att det kunde bli lite pinsamt då vi kristna skulle lägga fram våra böneämnen då de andra hörde på, men det var oftast så att de som inte betraktade sig själva som kristna var mycket ivrigare än vi att lägga fram sina böneämnen. De såg tydligen denna stund som veckans chans att få förbön. Vi har kanske något att lära av dem.

Efterhand hade vi lika mycket verksamhet som många frälsningsarmékårer och divisionschefen hade under lång tid uppmuntrat oss att bli en egen kår. Frälsningsarmén hade aldrig haft någon kår i Nacka och orsaken till att vi startade verksamheten var att vi tyckte det var onaturligt att leva och arbeta i Nacka och sedan på söndagarna åka hemifrån till en helt annan plats och vara med i någon av Stockholmskårerna.

I december 1999, en av 1900-talets allra sista dagar, blev vi en kår i Nacka. Frälsningsarméns ledare i Sverige kom för att inviga kåren och jag tror vi fick nummer 394. Det betyder att vi var den 394:e kåren som Frälsningsarmén öppnade i Sverige.

 

/PB