FRÅN GAMLA TESTAMENTET
Första Moseboken kapitel 1, vers 1-13
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.
Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.
Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så.
Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet.
Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Gud sade: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så.
Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
Gud
sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av
fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så.
Jorden
frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter
av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott.
Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
FRÅN APOSTLAGÄRNINGARNA
Apostlagärningarna kapitel 14, vers 15-17
Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni.
Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa
maktlösa gudar till den levande Guden, 'som har gjort himmel och jord
och hav och allt vad de rymmer'.
Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar,
men
ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör.
Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och
fyllt era hjärtan med glädje.”
FRÅN EVANGELIERNA
Johannesevangeliet kapitel 1, vers 1-5
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
FRÅN PSALTAREN
Psaltaren psalm 104, vers 1-13
Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud,
i höghet och härlighet är du klädd,
du sveper dig i ljus som i en mantel.
Himlen har du spänt ut som ett tält,
ovan skyn har du timrat din sal.
Du gör molnen till din vagn
och far på vindens vingar.
Du gör vindar till dina sändebud
och eldslågor till dina tjänare.
Jorden har du ställt på stadig grund,
den kan aldrig i evighet rubbas.
Urhavet täckte den som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
Det flydde för ditt rytande,
när du dundrade tog det till flykten,
uppför bergen, ner i dalarna,
och stannade där du bestämt.
Du satte en gräns för vattnet:
aldrig mer skall det täcka jorden.
Du låter källor rinna upp och bli till strömmar
som forsar fram mellan bergen.
De ger vatten åt alla markens djur,
vildåsnor släcker där sin törst.
Vid dem häckar himlens fåglar
och sjunger bland täta löv.
Du vattnar bergen från din sal,
jorden mättas av allt vad du ger.
(Bibeltexterna är hämtade från Bibel 2000)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar