Mitt vittensbørd: Jeløy Folkehøgskole, Norge

 

Mitt vittnesbörd del 7 - JELÖY FOLKHÖGSKOLE, NORGE

Så flyttade vi till Norge och Jelöy Folkhögskola (bilden). Även om kulturen är snarlik den svenska var det en stor omställning. Dessutom kände vi inte en enda människa i Norge. Yngste sonen var tre veckor gammal då flyttlasset gick till Norge.

För mig var det fantastiskt att få undervisa i Bibel på heltid. I varje fall nästan på heltid. Jag hade också några timmar psykologi och etik.

Linjen ”Kristen ledarträning” utvecklades snart till en ettårig bibelskola i folkhögskolans regi. Jag blev också ledare för den nya Bibelskolan som även erbjöd kortare Bibelskolekurser utanför det vanliga folkhögskoleprogrammet.

Redan första året kom ledaren för Frelsesarmeens Kurscenter, som låg granne med folkhögskolan, hem till oss och frågade om jag kunde undervisa på Officerskurserna det året. Ämnet var gudomligt helande. De norska officerarna hade en veckas kurs varje år på kurscentret. Jag tackade ja och efter det undervisade jag i stort sett varje år på de återkommande officerskurserna.

På folkhögskolan hade vi mellan 90 och 110 elever varje år. Så under de nio år vi bodde i Norge hade vi nästan 1.000 elever. Många blev frälsta under folkhögskoleåret. Jag räknar med att mellan 100 och 150 elever blev frälsta. Över fyrtio av våra folkhögskoleelever blev sedan officerare i olika länder världen över. Det finns många fantastiska berättelser om förvandlade liv att berätta från tiden på Jelöy.

Man lever väldigt nära varandra på en folkhögskola. Man äter tillsammans, går på lektion tillsammans, tillbringar all ledig tid tillsammans. Det innebar också att då väckelsevindarna berörde några elever fick det ofta en stor spridningseffekt. Ofta började det i förbindelse med de bibelhelger som vi hade på Kurscentret och som var öppna för alla.

Men här kommer en liten bekännelse. Eller rättare sagt två bekännelser. 

Det var ordning och reda på folkhögskolorna i Norge på den tiden. Vi lärare gick tillsyn varje kväll och kvart över tio skulle alla elever vara inne på sina internat. Annars skrev vi upp dem och rapporterade till skolans ledning. Men då det var perioder av väckelse på skolan kunde det hända att Rut och jag efter "innetiden" kunde se elever med Biblar i händerna smyga över till varandras internat för att ha bön och lovsång tillsammans. Skulle vi skriva upp dem för denna förseelse? Jag måste bekänna och det är väl kanske preskriberat nu. Vi skrev inte upp dem. Då vi använt så många timmar för att tända någon av eleverna för Jesus var det inte vår första tanke hur vi skulle kyla ned dem igen.

En annan kväll efter "innetiden" såg vi en av eleverna på bibellinjen, som dessutom kom från Sverige, stå under en gatlampa på området tillsammans med dottern till föreståndaren på Frelsesarmeens Kurscenter som låg granne med Folkhögskolan. Flickan kunde vi inte skriva upp eftersom hon inte var elev på skolan. Men vad skulle vi göra med svensken? Vi tittade åt ett annat håll och gick förbi. Det var nog lika bra det för idag är han rektor på Folkhögskolan.

/PB