UTMANINGEN 5 juni - Jes 22

 

"MEN NI SER INTE UPP TILL HONOM"

Bibelläsning: Jesaja 22
Läs bibeltexten här

"Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta..." (Jes 22:11 FB)

Kapitlet handlar om Israels övermod. Folket litar på sin egen förmåga att försvara sig. De river hus för att förstärka muren (vers 10) och de anlägger en vallgrav mellan murarna (vers 11).

Dessutom lever folket i munterhet och glädje, dricker vin och säger: "Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi" (vers 13)

Herren ser på folkets ansträngningar och på hur de lever sina liv och ställer sig frågan varför vänder sig mitt folk inte till mig? Varför stannar de inte upp och ser upp till honom som har skapat dem och hela jorden? (vers 11)

Situationen är inte så mycket annorlunda idag. Människor sätter sin lit till sig själva och lever som om Gud inte fanns. Många gånger kan det till och med vara på samma sätt bland dem som kallar sig Guds Folk.

Men Gud vill även idag att vi ska vända oss bort från vår självupptagenhet, vårt övermod och vår likgiltighet och vända oss till Gud och se upp till Honom. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: "Se upp till honom" 

____________________
Innehåll:
Jerusalems övermod (vers 1-14)
Profetior om Shebna och Eljakim (vers 15-25)

Kommentar:
Kapitlet handlar om Jerusalems fall 586 f.Kr. Synernas dal (vers 1) är Jerusalem som ligger omgivet av berg.

Då Jerusalem faller fylls staden av gråt och blir otröstligt (vers 4+12). Jeremia beskriver sorgen över det fallna Jerusalem i Klagovisorna 1:1-4. Jeremia upplevde själv Jerusalems fall, men Jesaja som får denna profetia levde över hundra år tidigare.

Vers 5-6 beskriver hur hela området omkring Jerusalem fylls av av fiendehärar, människorna i Jerusalem river hus i staden för att förstärka muren (Vers 9-10), men allt deras arbete är förgäves. Folket gjorde allt de kunde för att försvara sig, utom det viktigaste: "Men ni ser inte upp mot honom" (vers 11).

Istället för att söka Gud levde folket i förnekelse och ordnade fester för att försöka glömma sin verkliga situation, väl medvetna om att förmodligen snart skulle dödas (vers 13).

Till eftertanke:
- Hur reagerar jag då jag hamnar i svårigheter? Försöker jag lösa svårigheterna själv, som om Gud inte fanns? Lever jag i förnekelse och låtsas som om svårigheterna inte fanns där? Eller vänder jag mig till Gud och hans löften: "Kom till mig, alla ni som bär på tunga bördor..." (Matt 11:28-29)