Temat för söndagen (12/10-08) är lovsång. Man kan ju tycka att det är lite dålig timing att tala om lovsång då dagens tidningsrubriker handlar om att tusentals anställda på Volvo varslas om uppsägning, börserna världen över befinner sig i "fritt fall", många människor blir ruinerade och måste lämna sina hus.I söndagens psaltarpsalm står det "Allt är jubel och sång." (Ps 65:14). Då vi ser på livet runt omkring oss, mitt ibland oss och inom oss finns det mycket som pekar i en helt annan riktning än lovsång.
Men lovsång är något som inte är beroende av mina omständigheter, utan har sitt fäste någonstans utanför mig och mina omständigheter.
Min gamla mamma hittade alltid något att tacka för. Först tackade hon Gud för att hon kunde gå och handla själv. Då hon inte längre kunde göra det, tackade hon för att hon kunde gå och handla med sin rullator. Då hon inte längre kunde göra det, tackade hon för att det fanns människor som gick och handlade åt henne. Hon tackade Gud för att hon inte hade ont. Och då hon senare fick ont, tackade hon Gud för att hon inte hade mer ont. Nu är hon hemma hos Herren och håller säkert på samma sak som hon höll på med hela livet här nere på jorden: sjunga lovsång till Gud.
Jag förringar inte smärtan. Jag förringar inte hopplösheten som kommer över oss då vi får varsel om uppsägning tillsammans med tusentals andra som ska konkurrera om de lediga jobb som nästan inte finns längre. Jag förringar inte den bottenlösa förtvivlan då någon måste lämna sitt hus och hem för att det inte finns pengar så det räcker att betala amorteringarna med.
Men då hela grunden för min tillvaro vacklar är det viktigt att kunna fästa sin uppmärksamhet på något som inte vacklar. Även om det ser ut som om mycket omkring oss och i våra liv håller på att gå sönder, får vi fokusera på Gud som är densamme i dag, i går och i framtiden. Lovsång är en överlevnadsstrategi. Det är nödvändigt för vår mentala hälsa att kunna lyfta blicken från vårt mörker till honom som bara är ljus. Vi har behov för att "vila" våra tankar hos Gud. Jesus säger att vi får komma till honom då vi har tunga bördor att bära. Han vill ge oss vila för vår själ. (Matt 11:28-29)
Jesus upplevde en sina mörkaste stunder i livet under den sista måltiden med lärjungarna. Han visste att en av hans egna hade förrått honom. Efter måltiden skulle de gå ut till Getsemane där Jesus skulle gripas och senare torteras och avrättas. Jesus visste allt detta. Berättelsen om måltiden avslutas med orden "När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget"(Matt 26:30). Man kunde kanske tycka att det fanns dagar som varit lämpligare att sjunga lovsånger än just före lidandet och döden. Men nej, det fanns ingen lämpligare dag.
De flesta lärjungarna fick senare följa sin mästare i martyrdöden. Det berättas i Apostlagärningarna kap.12 om då Paulus och Silas blev pryglade och sedan kastade i fängelse. Man kan kanske förvänta att de beklagade sig för varandra, talade om hur ont de hade och hur det kunde sluta så illa, det som hade börjat så bra. Men det verkar som om dom glömde bort att de skulle beklaga sig. I stället står det:
"Vid midnatt höll Paulus och Silas bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna hörde på. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla dörrar upp och bojorna föll av dem alla"
Det finns kraft i lovsången. Jag kan tänka mig att vi kan uppleva det på samma sätt. Vi kan vara fångade av vår oro och fruktan för vad som skall komma. Känslan kan vara så stark att den lamslår oss och slår oss i bojor. Lovsången kan öppna nya perspektiv. I lovsången kan vi få uppleva att fängelset som håller våra tankar och vårt känsloliv fångna skakas i sin grundvalar och att kedjorna som håller oss fast faller av.
Vi kanske inte alltid kan få uppleva att lovsången, som med Paulus och Silas, tar bort problemen och förändrar situationen. Men lovsången förändrar kanske oss så att vi på ett bättre sätt kan möta situationen.
Då verkligheten börjar vackla runt omkring oss och allt börjar gå fel väg - då är det dags att börja sjunga lovsånger. För Gud är alltid värd vår lovsång, oavsett hur jag upplever mig själv och mitt liv.
Eller som dom sjöng i den gamla sången som beskriver besvärliga tider. I refrängen kommer återkommer man ständigt till lovsången:
"När världsriken vacklar och störtar i grus och allt mot förgängelse går.
O, då är det gott att ha grundat sitt hus på klippan som evigt består.
Jesus minfräslningsklippa
saliga verklighet
I skiftande öden, i livet, i döden
är han min rättfärdighet"
(Frälsningsarméns sångbok 586)
peppbaron
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar