"Kristendom en privatsak isolerad från politik och samhälle?"

Det höjs med jämna mellanrum röster om att religionen inte ska få ta plats i det offentliga rummet. Man säger att det är helt OK att ha sin religion hemma i tysthet eller inne i kyrkorna, men den politiska debatten och det offentliga rummet skall vara fria från religiöst prägralde åsikter.

Morgan Johansson, tidigare socialminister i den tidigare socialdemokratiska regeringen, har upprepade gånger skrivit om att religion inte bör få plats i den politiska debatten. Han skrev om det då han var socialminister (2005) och även senare i SvD Brännpunkt under rubriken "Farligt att blanda ihop religion och politik". I samma artikel bekänner Morgan Johansson att han har gått över till en annan religion: "Bland annat av det skälet har jag också engagerat mig i en av Sveriges snabbast växande folkrörelser, Humanisterna."

Christer Sturmark, som är ledare för den grupp troende som kallar sig Humanisterna, har samma uppfattning. I en debattkväll med Kjell Axel Johansson i Elimkyrkan, säger Christer Sturmark att värderingar baserade på religion absolut inte får finnas i den politiska debatten. Läs referat på rupeba.se. Läs även Siewert Öholms inlägg om Trossamfundet Humanisterna.
På den punkten har Humanisterna samma åsikt som diktarurregimen i Kina och den tidigare Sovjetdiktaturen.
Jag tycker att det är farligt att man utifrån en trosriktning (Humanisterna tror t.ex. på människans godhet) hävda att andra trosriktningar inte ska få ta plats i det politiska livet. Läs även inlägget Humanisterna och demokratin.

Bengts blogg skriver lite mer lågmält om vikten för kristna att engagera sig den ofentliga opinionsbildningen under rubriken: "Kristendom en privatsak isolerad från politik och samhälle?"
"Många vill reducera religionen till privatlivet, men en kristen som lever utifrån sin tro känner också ett ansvar att delta i och engagera sig i samhällslivet och främja människovärde, rättfärdighet och ett gott och humant samhällsliv. Den förre påven talade om att vi kristna är kallade att prägla kulturen och bygga "KÄRLEKENS CIVILISATION"Men det finns ändå ett förhållande mellan trons liv och det civila livet där allt har sin givna plats. Judarna på Jesu tid förstod Guds rike som en teokratisk jordisk stat, men Jesus förkunnade ett Gudsrike som "inte är av denna världen" Som kristna lever vi i världen men inte av världen. Därför kan vi som kristna samexistera med alla olika politiska regimer."
Bengts blogg citerar vidare en predikan i katolska domkyrkan:
"Det finns de som menar att religion, tro och kyrka ska vara en ren privatsak utan något som helst inflytande på samhälle och stat. Men är det inte märkligt att diktaturstater nästan alltid vill eliminera eller isolera kyrkan och göra den ofarlig. Visst är det så att staten har sitt kompetensområde och sin fackkunskap när det gäller olika frågor i politiken och samhällsmedborgarna har en plikt att följa lagarna. Men en stat kan aldrig göra anspråk på att bestämma över hela människans liv.....
För att nu ta något exempel: Det finns de som leker med tanken att rätten till abort skall bli en mänsklig rättighet och skall räknas in bland de andra mänskliga rättigheterna nedtecknade av FN. Men en rättighet kan bara ha sin grund i något som är rätt i sig och inte på grund av ett beslut (rättspositivism). En stat, ett samhälle, kan inte och får inte upphöja något till en rättighet som i sig är orätt. Då går man över gränsen — och man går in på livets områden, på Guds område. Positiv lag och etik är inte samma sak. Så har också många kristna genom tidernas lopp motsatt sig en stats övergrepp på människor, därför att de är orätta i sig. Alltså ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men inte mer. Och ge Gud det som tillhör Gud, dvs din själ, ditt samvete, din vilja, din kärlek."


peppebaron