En del av konferensdeltagarna har beskrivit konferens som makalöst, fantastiskt bra. Vad händer med alla upplevelser då vardagen tränger sig på och jag återvänder till min lilla kår med kanske inte så många ungdomar? Vad händer då jag inte längre har de andra tusen delegaterna som inspirerar mig?
Ja, en del av ungdomarna har säkert gjort upplevelser som kommer att prägla dem resten av livet och en del andra sjunker snabbt tillbaka i vardagslunken.
Men vad händer med alla de andra som inte fick åka till konferensen? Om fem delegater från ett land fick åka hur påverkar det de kanske femtusen ungdomarna som inte fick åka?
Ja, med modern teknologi kan hela världen se inspelningar av de olika mötena. Men jag tror ändå att den stora utmaningen för de länder som sänt iväg delegater är att ta till vara de erfarenheter, lärdomar och upplevelser som ungdomarna gjort på konferensen i Stockholm.
Vi har normalt varit dåliga på det i Frälsningsarmén. Vi har många gånger skickat delegater till konferenser för att representera och då delegaterna kommer tillbaka har man kanske inte ens frågat vad de varit med om eller vad de själva sgt som representanter för den som sänt dem ut.
Nu gäller det att ta emot de hemvändande. Att ordna seminarier och föredrag. Att ordna samlingar där allt som behandlats på världsungdomkonferensen kan komma många andra till del. Om vi inte lyckas med det finns det risk att ungdomskonferensen bara blev en känslomässig kick för dem som fick åka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar