Kristna genom historien har gemensamt bekänt sin tro på ”Jesus Kristus … avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria …” (apostoliska trosbekännelsen).
Liberala teologer, som K G Hammar, har valt att tala om jungfrufödelsen mer som liknelse eller poesi och velat flytta fokus från frågan om historicitet (har det hänt) till frågan om symbolik (vad är det som kommuniceras). Samma resonemang förs när det gäller övriga berättelser i evangelierna om under – med undantag för Jesus uppståndelse. Även de mest skeptiska teologer brukar säga att uppståndelsetron inte är förhandlingsbar; utan Jesu uppståndelse finns ingen kristen tro.
Invändningar
Jag håller förstås med dem: kristen tro står och faller med Jesus uppståndelse. Men jag har svårt för det osammanhängande i den liberala skepticismen. Om vi bejakar det största undret, varför då sådan tveksamhet inför de mindre? Om Gud kan uppväcka Jesus från de döda, då kan han låta honom bota sjuka, gå på vattnet och bli till i sin moders liv utan någon sädescell.
Invändningarna mot jungfrufödelsen – som egentligen borde betecknas på ett annat sätt eftersom det är konceptionen och inte själva födelsen nio månader senare som står i centrum – är många.
För det första påpekar man att det strider mot biologiska fakta. Vi vet idag med säkerhet hur barn blir till; det behövs både en äggcell från en kvinna och en sädescell från man. Att en kvinna skulle bli gravid utan sexuellt samliv med en man (här handlar det om antiken så vi kan bortse från moderna tekniker med provrörsbefruktning) är uteslutet.
Intressant nog visste man det i antiken också! När Josef förstod att hans trolovade väntade barn tänkte han ”skilja sig från henne” eftersom det var ”innan de hade börjat leva tillsammans”. Han visste att barn blir till som ett resultat av sex och att han inte hade haft sex med Maria. Slutsats: Maria måste ha varit otrogen.
Det som får honom att ändra sig är en dröm från Gud, där en ängel säger till honom: ”barnet i henne har blivit till genom helig ande”. Om det finns en Gud som ursprungligen har skapat världen och människan, då kan ha förstås agera in i sin egen värld och tillföra något nytt.
För det andra påpekar man att Jesus gudomlighet inte är logiskt relaterad till jungfrufödelsen. Gud skulle kunna komma till världen i en människans gestalt utan att en jungfru blir med barn.
Visst är det så. Gud hade många möjligheter till hands. Jesus hade till exempel plötsligt kunnat materialiseras och blivit synlig som en vuxen man i trettioårsåldern och fortfarande kunnat vara både Gud och människa. Men hade han, utan mänsklig härstamning, varit en av oss?
Jesus hade vidare till sin mänskliga natur kunnat ha både en mor och far och fortfarande vara både Gud och människa. Men Gud valde ett annat och bättre sätt. Genom att Jesus upptog sin mänskliga natur från en kvinna, samtidigt som det sker genom helig Ande, blir Jesu identitet ofrånkomlig. Som ängeln säger till Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför [min kursivering] skall barnet kallas heligt och Guds son.” Jesu unika tillblivelse vittnar om hans unika identitet.
I inkarnationen har Gud förenat sig med mänskligheten; på riktigt, från allra början av en människas liv, för alltid. Sonen, som vi sedan Betlehem känner som människosonen Jesus, kommer aldrig upphöra att vara människa.
För det tredje påpekar man att jungfrufödelsen endast omnämns i två av evangelierna, hos Matteus och Lukas. Varken Markus eller Johannes säger något om den i sina evangelier och inte heller Paulus nämner den.
Nu är argument från tystnaden aldrig tvingande; det vi måste utgå från är inte vad som saknas i vissa texter utan vad som faktiskt finns i andra. Både Matteus och Lukas berättar tydligt om orsaken till Marias graviditet. Hon väntade barn, inte på grund av Josef, inte på grund av någon annan man, utan därför att Gud handlat; ”Herren besöker sitt folk ”.
Här finns i bakgrunden en stor hemlighet. Rakt igenom Gamla testamentet löper löftet om en kvinna som ska bli gravid, om ett barn som ska födas. Och det barnet ska förändra allt.
Hos profeten Jesaja sägs det: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (7:14)
”min Herres mor”
Efter ängelns besök skyndar den unga Maria till sin äldre släkting Elisabeth. Hon vill se om tecknet som ängeln gav henne stämmer – att den till åren komna, barnlösa, menstruationsfria kvinnan också väntar barn – och för att få berätta om ängelns besök. Väl framme möts Maria av Elisabeth, som redan bär på Johannes döparen. När Elisabet hör Marias hälsning sparkar barnet till i henne, och hon fylls av helig ande och ropar med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig?”
Gud har landstigit på den här planeten. Han har låtit sig bäras och födas av en ung Maria, som med rätta kan kallas Herrens moder. Det är på grund av hennes barn vi firar jul. Som profeten Jesaja sa sju hundra år tidigare:
”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Så skall herradömet bli stort och friden utan slut.”
God Jul och ett Gott Nytt År från oss i SEA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar