Sedan millennieskiftet har det skett en revolution i förståelsen av manligt, kvinnligt, kropp, sexualitet och i synen på barn. På område efter område har en humanistisk individualism tillåtits undergräva en människosyn som tar kropp och biologi på allvar. Nu får den individuella känslan – vad jag vill, vem jag upplever att jag är, vad mina känslor säger – övertrumfa varje annan aspekt. Inklusive barnens rätt till sina föräldrar. Enligt svensk lag har ett barn som tillkommit genom insemination inte rätt att få veta vem pappan är förrän man fyllt 18. Det är en lag som separerar barnen från deras pappor.
Det nya språkbruket är avslöjande. Man undviker att tala om det biologiska könet – vad våra kroppar objektiv sett är – och talar i stället om ”det könet som du tilldelades vid födseln”. Det låter som ett skämt, men sägs på allvar. Trots att könet inte är något som tilldelas utan är något som identifieras.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar