Tidig söndagsmorgon i Västerås den 10 mars

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I måndags började vi hemresan från Färöarna. Vi kom hem vid niotiden på kvällen och bagaget kom ett dygn senare. Vårt flyg från Färöarna kom in en timme för sent till Köpenhamn. Vi skyndade oss till gaten för Stockholmsflyget. Gaten var redan stängd, men dom släppte på oss i alla fall. Men bagaget hann dom inte lasta om, men vi klarade oss utmärkt utan bagaget ett dygn.

På tisdagen var vi ute på mentorsbesök och satt till stor del i bilen. Sedan har vi faktiskt bott hemma hos oss själva resten av veckan. Det är skönt med den egna sängen!

 

I torsdags var jag på musikkårens övning i Västerås. Det är alltid roligt att få vara med och spela även om det inte blir så ofta med vårt kringflackande liv. Men det blir glest med min egna övningar för att hålla mig i form. Jo, det blev visserligen lite kornettspel för min del även på Färöarna. Jag hade med mig min lilla "pocket-trumpet" och Rut och jag spelade vid ett par av gudstjänsterna i Torshamn. Den heter visserligen pocket-trumpet, men den går inte ned i fickan, men i portföljen går det bra (Bilden är från en tidigare spelning på Riga andra kår i Lettland).

Den lilla pocket-trumpeten fick jag i födelsedagspresent av Rut då jag fyllde 40 år. Det var en stor överaskning. Jag klämde länge på paketet utan att kunna gissa vad det var. På den tiden bodde vi i Norge och då var det mycket kornettspelande för min del med kårens musikkår i Moss, skolmusikkåren och musikalorkestern. Vi hade många FA-ungdomar från Norge och hela världen. (Bilden: skolmusikkåren på Jelöy folkhögskola ett av åren) 

Vi har tre söner och de har alla fått en god uppfostran som innehållit att lära sig spela kornett. Den äldste sonen började tidigt:

Många år senare spelade vi kornettrio i tre generationer. Det kan man bara göra under en kort period. Den äldste måste ha en tand kvar och den yngste måste ha fått sin första tand. Här spelar vi, den äldste sonen, jag själv och den äldste sonens näst äldsta son. Det är en del år sedan bilden togs. Barnbarnet i mitten är idag mycket längre och bredare än sin far. (Bilden är från en förmiddagsgudstjänst i Fristads frikyrkoförsamling)

Det händer inte så mycket just nu med skrivandet av "Ankomstboken - en bok om Jesu återkomst utan spekulationer". Jag har tidigare sagt att jag räknar med att kunna ge ut den under året, men det är svårt att finna tid även för bokskrivandet i dessa dagar.

Däremot känner jag mig taggad för att skriva en miniserie om bibelläsande. Jag räknar med att det första avsnittet kommer nästa vecka under rubriken "Ta Gud på orden". Att ta någon på orden betyder att man verkligen tar på allvar det någon säger.

Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå på förmiddagsgudstjänst på kåren i Västerås. Efter gudstjänsten är det kårsamling och på kvällen är det ekumenisk bönesamling, ett tillfälle som brukar vara välbesökt.

Sedan kommer det en ny vecka med mycket bilåkande för vår del.

Med önskan om en välsignad vecka

Peter Baronowsky