Tidig söndagsmorgon i Fredrikshamn den 31 mars

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Ja, den här veckorevyn blir verkligen från min högst personliga utkikspunkt på livet.

Den gångna veckan har det verkligen hänt något speciellt. Rut och jag firar Guldbröllop. Det är alltså femtio år sedan vi gifte oss!

Den 29 mars 1969 var det bröllop i Borgs kyrka i Norrköping. Det är svårt att tänka sig att jag var femtio år yngre då. Ännu svårare är det att tänka sig att jag är femtio år äldre idag. Det känns inte riktigt så.

Borgs kyrka i Norrköping

Hur kommer det sig att vi gifte oss i Norrköping? Ingen av oss har någonsin bott där. Jo det var ganska praktiskt. Det var liksom släktens mittpunkt. Vi var många av oss som bodde i Stockholm. Rut hade en del släkt som bodde i Karlskrona-trakten och jag hade delar av min släkt i Tranås, där båda mina föräldrar är födda och uppvuxna. Dessutom var Ruts föräldrar ansvariga för Frälsningsarméns hotell i Norrköping och min mammas släktnamn var Borg. Så därför blev det Borgs kyrka i Norrköping.

Som sagt så var vi femtio år yngre, vilket kanske framgår av bilden. Om någon undrar varför jag har solglasögon på mig på bröllopskortet, så var det inte för att jag inte ville bli igenkänd. Jag hade sådana glasögon som blev mörka då man kom ut i solen och som återgick till att vara vanliga glasögon då man kom inomhus. Av någon anledning hade mina glasögon antagligen inte uppfattat att vi var inomhus. Eller också trodde min glasögon att fotoblixtarna var solen.

Som nygifta bodde vi i en ettrumslägenhet på Kungsholmen och var väldigt aktiva på Frälsningsarmén på sjätte kåren.

Vi flyttade senare till Sollentuna, norr om Stockholm. 

1975 förändrades våra liv fullständigt. Frälsningsarmén blev starkt berörd av den karismatiska väckelsen, och Rut och jag blev totaldrabbade av Gud och allt blev nytt i våra liv. Vi fylldes av en längtan att läsa Bibeln och att berätta för andra om Jesus och detta har följt oss sedan dess. I början var vi med i en ungdomskör i Stockholm med namnet "Det nya livet", och nytt liv var det verkligen. I alla fall för oss.

Denna längtan att förkunna och undervisa om Jesus har fört oss till många platser sedan dess: Norge, Danmark, Finland, Island, Färöarna, Tyskland, Lettland, Litauen, Moldavien, England, Spanien, Ryssland, Afrika, Argentina, USA och Kanada. Ja, det låter nästan som Guds löfte till sina första lärjungar "Men när den Helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8).

Det är med stor tacksamhet till Gud som jag ser tillbaka på de många åren som Rut och jag har fått tjäna tillsammans. Vilken nåd! Men ändå känns det som att det finns mycket mer som behöver göras och jag ser verkligen fram till vad Herren har i beredskap för oss i dagar som kommer.

Det är med stor tacksamhet också till Rut för alla dessa år. Utan dig hade förmodligen ingenting av allt detta  hänt i mitt liv. För femtio år sedan lovade jag att älska dig i nöd och lust så länge jag lever. Jag lever ännu och jag har inte slutat att älska dig!

Och så, till sist, vad i all världen gör vi i Fredrikshamn. Jo, vi markerar dagen med att tillsammans med barn och barnbarn ha en helg på badlandet i Fredrikshamn i Danmark.

Guldbröllopsgästerna

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky