Sexköpslagen firar 20 år och i Sverige påtalas ofta med stolthet hur långt vi kommit i bekämpningen av människohandel. Verkligheten är inte lika vacker. Istället för att erbjuda hjälp till offer för trafficking jobbar polisen för att avvisa dem, skriver artikelförfattarna. Foto: Tomas Oneborg/TT
Om debattörerna:
Madeleine Sundell, Jurist och nationell samordnare mot människohandel, Frälsningsarmén
Silvia Ingolfsdottir Åkermark, Advokat Brottsbyrån. Fd åklagare
Karin Gyllenring, advokat, Asylbyrån
”Vi ser behov av nya riktlinjer och rutiner gällande svenska myndigheternas ansvar, för att stärka brottsofferperspektivet och agera enligt Europarådets konvention om bekämpandet av människohandel”, skriver företrädare för Frälsningsarmén, Brottsbyrån och Asylbyrån.
Myndigheternas avsaknad av brottsofferperspektiv leder till haveri för utsattas rättigheter.
Granskningen av gränspolisens avvisningar av utsatta i prostitution, och synen på offer som kriminella, ger för handen att Sverige inte lever upp till sina internationella åtaganden.
Vi kräver bättring och enhetligt bemötande i linje med Europarådets konvention av bekämpande av människohandel.
Sverige har en hög svansföring gällande mänskliga rättigheter och jämställdhet. Sexköpslagen firar 20 år och vi påtalar ofta med stolthet hur långt vi kommit i bekämpningen av människohandel och vilken normerade effekt lagen haft på antalet sexköp i Sverige.
Den verklighet vi möter är dock en annan.
Bakom varje sexköp finns ett potentiellt människohandelsoffer, som i sin utsatta situation har ett antal lagstadgade rättigheter. Dessa rättigheter åsidosätts när ingripande myndigheter fokuserar på att få bort dem som utnyttjas, istället för dem som utnyttjar.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar