Pennan är mäktigare än svärdet, sägs det, vanligtvis med betydelsen att tankar och ord kan förändra världen mer än våld och krig. Men det finns också tillfällen när pennan kan ge ord en helt ny mening, och därigenom bereda plats för svärdet på områden där allmänheten annars skulle protesterat i förfäran.
Statens medicinsk-etiska råd (Smer) publicerade i förra veckan en rapport om hur Sverige bör hantera situationen att aborter utförs vid samma tid där nyfödda barn numera kan räddas till livet. Några ansatser i rapporten är goda, men en närmare studie av de praktiska förslagen skickar kalla kårar utefter ryggraden.
Smer slår visserligen fast att det är orimligt att människovärdet skulle inträda senare än vid födseln, och att det bör vara förbjudet att avliva födda och levande barn. Gott så. Men i stället för att ta detta som utgångspunkt för att säkerställa att sent aborterade eller för tidigt födda barn får hjälp till liv, föreslår Smer skarpare metoder att avliva de ofödda individerna inne i mammans mage. Utgångspunkten är riktig, men slutsatsen blir helt orimlig.
Smer:s förslag för att hantera den etiskt ohyggliga situation där vårdpersonal får stå bredvid och passivt se på medan ett barn dör, blir i stället att aktivt döda den lilla människan medan den ännu är kvar i livmodern. De starka reaktionerna från vårdpersonal som berättat om sina omskakande upplevelser, är inte skäl att tidigarelägga den dödande proceduren med några minuter. De är tvärtom ett mycket starkt skäl att stoppa den här proceduren. Att bara flytta den dödande proceduren så att ingen behöver se den, kan liknas vid att tillåta dödsstraff, så länge bödeln blundar när han avrättar sitt offer.
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar