Svenska Dagbladet skriver att regeringen kör över skolverket i fråga om kristendomens plats i religionsundervisningen. Skolverket menar att alla fem stora religioner ska ha samma utrymme, medan regeringen hävdar att kristendomen ska ha en särställning, därför att det är omöjligt att förstå vårt lands historia och kultur utan att ha kunskap om kristendomen.
Då regeringen förordar något så självklart så höjs flera röster till försvar för alla religioners lika plats i skolan. De flesta av dessa röster vill nog helst inte ha någon religion alls.
En av dem som höjer sin röst mot regeringens förslag är Lars Ohly som citeras i Svenska Dagbladet:
"Vänsterpartiledaren Lars Ohly gillar Skolverkets ursprungliga förslag till ny kursplan. Han tycker att Jan Björklunds argumentation om att ge en viss religion en särställning "haltar" i dagens sekulära samhälle."
Om man ska vara konsekvent i Lars Ohlys argumentation kan man lika gärna ifrågasätta:
-Varför ska barnen i skolan lära sig mer om svenska blommor och växter än om växterna och blommorna i Chile? De Chilenska blommorna och växterna är väl lika viktiga som de svenska?
-Varför ska barnen i skolan lära sig mer om floderna och landskapen i Sverige än om Kinas floder och geografiska indelning? De Kinesiska floderna och landskapen är väl lika viktiga som de svenska?
-Varför ska barnen i Sverige lära sig mer om karl den tolvte och svensk historia än om Indiens historia? Svensk historia är väl inte viktigare än Indiens historia?
-Varför ska barnen i skolan lära sig mer om svenska språket än om finska språket? Svenska språket är väl inte viktigare än den finska språket?
3 kommentarer:
Det går inte att jämför blommor med ISLAM!
Ja Björklund har ju helt klart blivit inspirerad av det fina arbete katolska kyrkan gör med de unga korgossarna.
Det mest intressanta frågan är väl om man i en demokrati kan tillåta grupperingar, som med hänvisning till något dokument eller teori, kan få tillåtelse att bära sig illa åt mot alla som inte delar dessa gruppers åsikter.
Problemet som jag ser det är att man med begreppet ”religion” döljer att lärorna i själva verket är totalitära fascistiska läror.
Man brukar anklaga fascister för att man ser upp till den starke mannen som ledare, som man kan vända sig till och som skall lösa allsköns problem.
Vad vi har i religionerna är just detta – en hyllning till den starke ledaren – om vi sedan kallar ledaren överstepräst, påve, gudfader eller gud är ointressant.
Om vi exempelvis har en grupp, som anser att Adolf Hitler är guds utsände på jorden och som skapar en rörelse som har sammankomster för att hylla och hedra detta är en religion i den strikta mening som man tillskriver religioner.
En sådan religion skulle genast motarbetas.
Vad som är riktigt oroväckande är att en hyllning till ”den starke mannen” anses vara tillåten, bara man kallar rörelsen för kristen, islamisk eller judisk religion. (Eller för den delen hinduisk religion.)
Egentligen borde begreppet religion bytas ut mot begreppet livsåskådning i lagtexterna och religiösa föreningar likställas med andra föreningar.
Då skulle vi ha möjlighet att bemöta hot mot demokratin på samma sätt oavsett var hotet kommer ifrån.
Skicka en kommentar