PC Jersild beklagar sig i en artikel i DN över hur svårt det har blivit att vara ateist, då den kristna kyrkan har problem att definiera sig själv. Han skriver:
"För att kalla sig ateist bör man ju ha något begrepp om vilken gudsbild man tar avstånd ifrån. Men det har blivit allt svårare att svara på frågan: Vilken gud är det jag inte tror på?
...............
Efter att ha deltagit i ett antal samtal om religion och lyssnat till debatter på teve och i radio känner jag en stor osäkerhet. Vad menas numera med att vara kristen? Vad har påven, Kristi brud och Ann Heberlein gemensamt? Utan någon sorts definition av kristendomens kärna blir det allt besvärligare för oss icke-troende att kalla oss icke-troende.
..............
Själv brukade jag kalla mig agnostiker – den som icke vet – tills jag insåg att en del trodde att jag var till hälften religiös och till femtio procent ateist. Ateist vill jag inte kalla mig av två skäl: För det första för att det inte går att bevisa om Gud finns eller inte finns. För det andra att man knappast kategoriskt kan förneka den gud vars natur inte låter sig beskrivas. Därför föredrar jag att kalla mig för en sekulär person, en icke troende. Vilket brukar gå bra så länge ingen tränger in mig i ett hörn och frågar vad det är jag inte tror på."
På Newsmill ger tre Fellows vid Claphaminstitutet svar på Jersilds artikel:
"Även om kristenheten är splittrad och postmodernistiska teologer gör sitt bästa för att relativisera begreppen, så tycker vi att Jersild överdriver svårigheten att veta vad den kristna tron är, det finns många goda böcker, och han kan alltid gå en Alpha-kurs där han får grundläggande kurs i kristen tro och möjlighet att fritt fråga och diskutera. Problemet är att Jersild efterlyser ett superfundamentalistiskt svar på frågan om trons innehåll. Trons grund är ett möte med Jesus och en önskan att lära känna honom. Den kristna tron är både mysterium och dogm där dogmerna kommer i andra hand som ett försök att ringa in det som är väsentligt i tron. Den nicenska trosbekännelsen förenar världens kristna, och sammanfattar tron - vare sig man, som vi undertecknare, är protestanter respektive katolik.
.............
Någonstans här blottas ateismens verkliga dilemma. Ska ateisten följa en nihilistisk livssyn där inga objektiva moraliska värden finns, och människan bara är en samling atomer ute på en meningslös resa från ingenting till ingenting? Eller ska ateisten leva sitt liv som en verklig människa i den verkliga världen och sträva efter godhet, mening, och verkliga, djupa relationer? Vi välkomnar ett fortsatt samtal i syfte att nå trovärdiga svar på livets stora frågor."
Per Ewert, Bengt Malmberg, Anna Sophia Bonde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar