Vilket tåg ska du åka med?

Björn Horst skriver i sin blogg under rubkriken Svensk kristenhet - vart är den på väg?:
"Vart är svensk kristenhet på väg? Vad är det vissa populistiska kristna ledare egentligen vill? Vad är det som syns hörs mest i den kristna debatten?
Dessa frågor anser jag som oerhört viktiga för kristenhetens framtid i Sverige. Det tåg som nu lämnar stationen vill inte jag kliva på."

Jag tycker ofta att Björn Horst skriver tänkvärda inlägg och även den här börjar hyfsat bra. Björn talar om vilket tåg han inte vill kliva på, sätter sig sedan i ett eget tåg och spårar ur redan innan han lämat perrongen.

Björn skriver:
"Personligen känner jag en avsmak för alla organisatoriska nyheter inom vissa skikt av kristenheten. Jag frågar mig om inte detta mer skadar det verk Herren vill göra för vårt land. Men, kanske någon tycker, du är ju en bakåtsträvare. Det håller inte jag med om! Jag skulle snarare vilja kalla mig för en förvirrad kristen som försöker att förstå den agenda som den frikyrkliga kristenheten har, ur det sanna ljusets perspektiv.
Jag läser DAGEN och jag läser Världen idag och kan egentligen inte känna igen mig i någon av dessa blaskor. Världen idag framstår för mig som nästan ”världsfrånvänd”, och då inte i någon andlig mening. Utan jag kan tycka att artiklar och bloggar är helt puckade. Det är som om dessa människor som rör sig i dessa ”verkligheter” som Världen idag och Ja till livet rörelser skapar, lever i en pseudovärld. De vill liksom inte se världen för vad den är, utan de lever i någon märklig tro att de skall förbättra den – för vem frågar jag då? För människor i allmänhet eller är det för dem själva?"

Då Björn buntat ihop frikyrkligheten, Dagen och Världen i dag ser han Svenska kyrkan som den sunda kraft i samhället som får sopa upp efter dessa extremiströreslser:
"Som medlem av den Svenska Kyrkan vet jag att den får liksom alltid plocka upp efter dessa ”vi skall vinna världen rörelser”. Det är som ett gäng hulliganer som drar fram på stan, skriker och skanderar och som sparkar in dörrar till höger och vänster. Och som alltid är den Svenska Kyrkan där och får städa upp efter förödelsen."

Ja till Livet får en extra dos av Björns omvärldsanalys:
"Ja till livet är kanske den mest ”puckade” av alla dessa sidospår som skapas i kölvattnet av frikyrkliga initiativ. Ge mig bara några bibelställen som rättfärdigör denna rörelse, och jag är den förste att räta in mig i ledet."

Ja, jag bidrar gärna med några bibelställen som du ber om:
-"Så säger Herren, din skapare,han som formade dig i moderlivet,han som hjälper dig" (Jes 44:2).
-"Du ska inte döda"
-"Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."(Matt 25:40)

Jesus har alltid värnat om de minsta, de försvarslösa, de som inte kan ta för sig själva. Jag tycker det är naturligt för en kristen att värna de oföddas rätt.

Björn slutar med orden:
"Det finns ett annat tåg som går från en annan perrong, som heter helighet, trofasthet, uppriktighet, sannfärdig och liv. Skylten på tåget säger: ”Kristuslikhet”, kliv på det tåget istället för på det tåg där skylten säger: ”Illusion och genväg”."

Jag tror att vi är många som vill åka på tåget "Kristuslikhet".
Men Björn, jag tror inte att skiljelinjen går mellan frikyrkan och Svenska kyrkan. Jag tror att det är många som vill åka med det tåget från Missionskyrkan, baptisterna, pingstvännerna, Frälsningsarmén och Livets Ord. Jag tror också att det på tåget även finns folk från Svenska Kyrkan och Ja till livet.

Peppebaron