Stefan Swärd skriver i Världen i Dag:"Det tycks råda en enighet hos alla kategorier av kristna kyrkor och teologier att Jesus är ett ideal. Även i liberala kristna kretsar där det råder grumlighet om Jesu gudom och om jungfrufödseln.
Men uppfattningarna tycks variera om vad detta Jesusideal faktiskt innebär. Ibland presenteras Jesus som bara en företrädare för tolerans och kärlek. Till kontrast mot fariséernas dogmer och moralism.Läser man lite närmare i evangelierna finner man dock en Jesus som var både domedagspredikant, helvetesförkunnare, och som lyfte den etiska förkunnelsen till helt andra nivåer och krav än vad fariséerna stod för. Och vi finner också en Jesus som ägnade mycket tid åt att driva ut onda andar och bota de sjuka och göra olika sorts mirakler. Och inte minst – vi möter en Jesus som var noggrann i sin respekt för Guds ord. ”Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett” – sade han i bergspredikan. Enligt dagens måttstock skulle han stämplas som strikt fundamentalist. Och som extrem karismatiker.
Samtidigt var Jesus mycket folklig, levde nära de människor som han ville nå, och han kallades för ”syndares vän”. De utstötta, de prostituerade, syndarna, även fariséerna, alla flockades kring Jesus.
............
Vi har så lätt för att bara fokusera en del av det Jesus gjorde och undervisade. Men att vara en Jesuscentrerad kyrka innebär att lyfta fram allt det som Jesus gjorde och lärde. Ska vi översätta det i dagens måttstock så var Jesus både Benny Hinn (fokus på under och tecken), David Wilkerson (domedagspredikant) och Shane Claiborne (att leva med de fattiga och utstötta) på samma gång. Klarar dagens kyrka den bredd som Jesus stod för?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar