"Jag har allt - ändå känns livet tomt”

I Svenska Dagbladets spalt "Fråga psykologen" hittade jag följande fråga:
"Jag har ”allt”: ett bra jobb med god inkomst och social status, en vacker hustru och två fina barn. Jag har ett trevligt umgänge och flera fritidsintressen samt en god relation till mina föräldrar och syskon. Ändå är det något som skaver! Är detta allt som är? Fin bil och bra boende, helt ok sex tillräckligt ofta, trevliga tillställningar och spännande semestrar.
I min ungdom hade jag en del nedstämdheter och som barn var jag blyg men duktig. Jag är en mycket lyckad person – det tycker alla. Men är detta allt som livet har att erbjuda? Är det så här det ska vara? Någonting känns fel, tomt. Eller är det bara jag som är omåttlig och kräsen?" 
Psykologen gav ett svar som bland annat innehöll följande formulering:
"Du skulle säkert ha glädje av att komma i kontakt med de existentiella frågorna; de som rör vår tillvaro här på jorden. Frågorna handlar om liv och död och tiden däremellan som vi ska få uppleva som djupt meningsfull. Det låter som om du behöver finna en djupare mening med att du lever och finns"

Min kommentar:
Jag kan inte svara för någon annan men jag vet ju vad jag själv upplever. Jag har varit kristen i många år. Jesus har varit centrum i mitt liv och i alla mina prioriteringar. Jag är inte världens rikaste och jag är inte heller så väldigt berömd, men jag kan själv tycka att jag är avundsvärd. Jag lever sedan mer än fyrtio år med en kvinna jag fortfarande älskar. Jag har tre fina söner med underbara familjer. Jag har ett extremt meningsfyllt arbete. Men om jag skulle försöka tänka mig mitt liv utan Gud blir jag nästan rädd, då jag tänker på vad allt skulle vara meningslöst. Man föds försöker skaffa sig utbildning, arbete, familj och ägodelar för att sedan bara bli äldre och äldre och till sist förlora allt. Vilken meningslöshet!
Salomo säger ungefär samma sak i Predikarens bok i Bibeln. Salomo var framgångsrik, mäktig, vis, rik och kunde skaffa sig allt. Men hans slutsats om livet är att allt är meningslöst och förgängligt. De två första kapitlen är bara ett ältande om hur meningslöst livet är.
Och jag måste för min del hålla med Salomo i hans slutsats i Predikaren. Livet är helt enkelt meningslöst om inte gud funnes - MEN HAN FINNS!
Peppe