En pastorsstuderande fick beröm av sin lärare för att hon vågade tvivla och uppmuntrades till mer tvivel. Hon fick kommentaren som svar på en inlämningsuppgift.
Det verkar som om det har blivit fint att tvivla och mindre fint att tro. Speciellt om man tror mycket uppfattades man lätt som inskränkt, medan den som tvivlar möts med sympati för sin vidsynthet.
I Nya Testametet är det precis tvärtom. Där varnas vi för de skadliga konsekvenserna av tvivel och där uppmanas vi ständigt att tro.
Jesus poängterar otaliga gånger att vår tro spelar roll. Vid flera tillfällen säger Jesus "Din tro har frälst dig" (Mark 5:34), även om vi kanske skulle säga att det var Jesus som frälst personen. Bara några verser senare säger Jesus "Var inte rädd, tro endast" (Mark 5:36). I nästa kapitel står det att Jesus inte kunde göra några kraftgärningar i en speciell stad på grund av folkets otro (Mark 6:5-6). Evanglierna vimlar av sådana formuleringar.
Vår tro har tydligen stor betydelse för vad som sker och för vad som inte sker. Jag efterlyser några fler som uppmuntrar oss att våga tro mer och några färre som uppmuntrar oss att tvivla mer. Tvivla kan vi säkert klara av på egen hand, utan uppmuntran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar