"Plötsligt bryter det bara loss" -Del 1

Plötsligt bryter det bara loss! (Bilden från www.freefoto.com)

Då nästan 100-åriga moster Karin gick hem till Herren i början av året så lämnade hon efter sig mycket sparat material som hör ihop med familjens historia.
Bland alla tidningsurklipp fanns en artikel från Stridsropet år 1975. Det är Rut som skriver om en resa med ungdomskören ”Det nya livet.”

Artikeln är absolut värd att läsa igen för alla som var med på den tiden. Och för er som inte var med, be att ni också ska få uppleva välsignelsen av att det plötsligt bryter loss igen.

”Så stor är Jesu kärlek…”
-Det måste finnas en eld för att det ska kunna spridas gnistor, säger kårledaren. Och hon påpekar att det inte är något nytt budskap vi kommer med. Jag vet att hon har rätt. Elden har funnits. Den helige Andes kraft har funnits. Men för mej är det nytt att få ta ut detta i tro.

Rut Baronowsky ger sitt vittnesbörd och berättar om hur hon som medlem i Stockholmskårernas förenade ungdomskör upplevde en veckohelgresa till Småland.

Plötsligt bryter det bara loss. Jag är en del av det. Det sjunger runt omkring mej. Det sjunger inom mej. Jag sjunger. Och jag behärskas av en enda tanke: ”alla människor måste få reda på hur underbar Jesu kärlek är”.

”Han kom från glädjen hos sin Fader, tog plats bland dystra mänskorader. För att visa sin kärleks makt han offrade sitt liv! Ja det är sant, han älskar mej.”

Det är en lördagseftermiddag i mars och jag står på Frälsningsarméns plattform i Skillingaryd tillsamman med ett sextiotal arméungdomar från Stockholms olika kårer. Jag är lite förbluffad när jag känner med vilken kraft budskapet strömmar igenom mej. Det är trots allt ganska nytt för mej det här med att gå ut i den helige Andes kraft och att inte lita ett dugg till sej själv. Ändå har jag under hela den 5,5 timmar långa bussresan hakat mej fast vid Sakarja 4:6 – ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” Vilken förmån att på detta sätt få presentera Kristus!

Det nya budet

Det nya budet kommer till mej under mötet. Det ringer i mina öron när vi efter mötet får kaffe och smörgås som kamraterna på kåren gjort i ordning för oss. ”Såsom jag har älskat Eder så skolen I ock älska varandra.” Orden stannar kvar under bussresan mot Jönköping. Jag känner en stor förväntan inför det tillfälle som ligger framför. Men jag känner också ett starkt beroende av Herren.

Vi samlas till bönemöte i Jönköping. Vi har ganska gott om tid. Någon tar upp en bönekör. En annan beder. Vi läser ett ord tillsammans. En del av oss är ganska trötta. Klockan närmar sig 22.00, och vi har varit igång sedan tidigt i morse. Men vi får lägga fram också vår trötthet för Herren. Så med ens är Han där, mitt ibland oss. Vi får uppleva föreningen i kärleken från Gud: det nya budet vinner laga kraft.

Sånger och vittnesbörd avlöser varandra. Någon föreslår att vi ska sjunga en kör. Alla vet vilken han syftar på: ”Stå upp och ropa om du älskar Jesus”.
Och jag ställer mej upp och ropar. Inte för att alla andra ställer sej upp och ropar. Utan därför att jag älskar Jesus. Jag älskar därför att han först älskat mej. Och jag upplever: ”Guds barns underbara frihet att få göra bort sej”.

Jag tänker på den förvandling som ägt rum i mitt liv; på den ångest jag upplevde varje gång jag blev påmind om vad som står i Bibeln om att Jesus skall komma tillbaka. – ”Men i din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop i det du kastade alla mina synder bakom din rygg” (Jes 38:17).

Jag tackar Gud att jag nu med frimodighet kan sjunga med i dessa sånger. Vi sjunger: ”I den sista tiden har Gud en särskild plan – väckelse – för alla, för alla jordens barn. Och i Guds församling är glädjen stor. Herren själv gör under bland alla dem som tror.”

Fortsättning följer.....