I helgen hade Rut och jag förmånen att få leda en helg med bibelundervisning på Frälsningsarmén i Uppsala.I mitt öppningsanförande sa jag att Uppsala är en extremt otraditionell, traditionell kår. Jag har stärkts i den uppfattningen under helgen. (Den sista meningen är ett ödmjukare sätt att säga att jag hade rätt).
Kåren i Uppsala har lyckats förena en öppenhet för nya former och att Gud verkar på otraditionella sätt med en respekt för det traditionella så att även "gamla" frälsningssoldater ser ut att känna sig hemma.
På lördagen inbjöd kåren till bibelstudier som började klockan tre och slutade klockan åtta. Det såg ut som ett väl mastigt program. Inte för Rut och mig som skulle undervisa, men för alla dem som skulle sitta och lyssna. Efter fem timmars bibelundervisning, med avbrott för kaffe-, frukt och juice-pauser, avslutades dagen med en förbönsstund. Det var inte så lätt att avsluta samlingen. Folk fortsatte att be, och de som inte bad satt kvar i bänkarna och pratade med varandra och såg ut att ha trevligt.
På söndagens gudstjänst, med både hornmusik och kör, var det soldatinvigning. Vi hade fått besked på förhand att det inte handlade om ett en-timmarsmöte och att vi inte behövde vara oroliga om mötet höll på fram till ett-tiden. Efter gudstjänst och förbönsstund var det kyrkkaffe.
Rut och jag fick under helgen tillfälle att prata med många av kårens medlemmar. Genomgående var att man var stolt över sin kår. Man var tacksam för att få vara en del av en varm och växande gemenskap. Man uttryckte även stor tacksamhet för sina kårledare. Både nuvarande och tidigare. Vi mötte faktiskt ingen som var kritisk eller någon som tyckte att det var bättre förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar