Markus Wallgren referar i ett inlägg från Kyrkans Tidning om tillståndet i kyrkan:"Det finns oroande tecken på att en försagdhetens ande håller på att få grepp om Svenska kyrkan. Budskapet tonas ner och suddas ut och ersätts av ett oförargligt hygglighetsbudskap som alla håller med om. Jesus som människornas hopp och befriare talas det alltmer tyst om. Låt mig ta två kanske lite udda exempel som signalerar det här.
1. Det första är Svenska kyrkans webbplats och dess startsida. Där dominerar två teman: klimat och jämställdhet. Vecka efter vecka, månad efter månad. Det är två viktiga frågor som kyrkan ska slåss för. Men var finns den kristna motiveringen? Kopplingen bakåt. Vad är det specifikt kristna och unika i sammanhanget? Törs vi inte tala klartext om vår tro, utan väljer att bara upprepa vad andra har sagt och tyckt? Har vi inte något unikt och livsviktigt att säga, som inte blir sagt om inte vi säger det? Det jag framför allt efterlyser på webbplatsen är det personliga vittnesbördet av vad den kristna tron betyder i vardagen.
2. Det andra exemplet är Kyrkans hus i Uppsala. Gå ett varv runt detta vackra hus mitt i Uppsala! Titta i fönstren i gatuplanet. Beiga kafégardiner och i några fönster skrymmande bladväxter. Det hela påminner mest om en begravningsbyrå eller ett systembolag på 50-talet! På den mest centrala annonsplatsen mitt i det pulserande gatulivet har Svenska kyrkan inget att säga av typ: Det här jobbar vi för här inne. Detta står kyrkan för. Detta är vad vi tror kan ge dig hopp, tröst och livsmod, som skyndar eller strosar förbi. Bästa annonsplats helt gratis som inte utnyttjas! De trista, tomma fönstren förmedlar i stället budskapet: Här inne arbetar en byråkratisk organisation som har nog med sina egna problem.
Exemplen kanske tycks perifera. Men de är oroväckande symtomatiska för en kyrka som saknar stolthet och självförtroende. Jag har arbetat som präst i 38 år och upplever att den kyrka jag tillhör, älskar och tjänar är på väg att retirera in i dimman. En budbärare som mumlar och sluddrar slutar folk att lyssna på. En dialogpartner som bara upprepar vad andra har sagt och inte har något eget att komma med är ointressant."
Läs hela inlägget här>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar