Fånga alkoholboven

Domkyrkominister Carl-Erik Sahlberg skriver i Världen i dag:
"Lokaltidningen ”Vårt Kungsholmen” har den här veckan uppskakande och samtidigt mycket upplysande intervjuer med sex närpolischefer i Stockholms city. Det dessa erfarna män och kvinnor säger är att upp emot 75 procent av polisens arbete går åt till alkoholrelaterade brott. Vidare menar de, att när krogmiljön slukar så enorma personella resurser, så hinner de inte med sina andra uppdrag.Patrick Widell på Maria närpolisstation säger: ”Vi lägger ner mycket tid på dem som festar på helgen, men det stora flertalet är inte ute på krogen. Vad får det kosta egentligen? Hade vi mer tid skulle vi kunna jobba mer brottsförebyggande med ungdomar, nu måste vi ta tag i det som är akut hela tiden”.Lars Lehman, närpolischef i Vasastan, menar att ”när det är studentskivetid hinner vi i princip inte med något annat än krogjobb, det sliter mycket på poliserna och när de jobbar mycket på helger behöver de vara lediga i veckan, när det samtidigt är högar av pappersarbete som ska göras. Då blir det inte tid till mycket annat än krogjobb”.Ulf Johansson, närpolischef i Stockholms city, påpekar att ”vi har 12 misshandelsfall per dygn i city, och de hänger nästan alltid ihop med alkohol”.

Vad göra? Tre medel brukar användas för att lösa samhällsproblem. Det ena är upplysning. I detta fall upplysning om alkoholens skadeverkningar etcetera. Varningstexten på alkoholprodukter är ett sådant exempel. Bra. Uppenbart är dock, att enbart upplysning inte tycks hjälpa.Andra medel behövs också, till exempel ekonomiska såsom höjda spritpriser, sänkta försäkringsavgifter för helnykterister, god bonus för bilförare, som länge kört rattnyktert och så vidare – eller varför inte: sänkt skatt för alla helnykterister? Dessa absolutister bidrar ju inte till de höga samhällskostnaderna, till exempel polisnärvaron vid olika evenemang och fester.Det tredje medlet är det kristna och det har också fungerat i historien, inte minst i den svenska miljön, där folk i perioder varit nära att supa ihjäl sig. När till exempel folkväckelsen bröt fram på 1800-talet, var ett resultat att brännvinspannorna åkte ut och fulla familjeförsörjare blev trogna, ansvarstagande och nyktra. Det kan ske igen. Ja, det måste ske igen om inte Sveriges folk än en gång ska riskera att supa ihjäl sig."

Läs hela artikeln i Världen i dag>>