I en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter skriver prästen Annika Borg och Humanisternas ordförande Christer Sturmark om att kyrkan och Humanisterna borde samverka eftersom de har samma grundläggande värderingar.
Den bild som framträder av kyrkan i artikeln är en kyrka som förlorat sin tro och som missförstått sitt uppdrag. Skribenterna skriver bland annat:
"Så varför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det?"
Ett enkelt svar på den frågan är att hela Bibeln handlar om skillnaden mellan att tro på Gud och inte. Gud vill att alla människor ska bli frälsta och han älskade världen så mycket att han sände sin son så att ingen skulle gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16). Kyrkans uppdrag är att förkunna att det finns en gräns!
Den bild artikeln visar av kyrkan är en kyrka som helt anpassat sig till det omgivande samhällets värderingar:
"Svenska kyrkan står för en liberal protestantisk kristendomstolkning som verkar i samklang med de flesta värderingar som i dag präglar det svenska samhället."
Bibeln uppmanar till ett helt annat förhållningssätt: "...anpassa er inte till den här världen..." (Rom 12:2)
/PB
4 kommentarer:
BRA!
Jag bryr mig inte speciellt mycket om religion. Men rubriken "Kyrkan måste sluta fred med religionskritikerna" tycker jag är märklig.
Christer Sturmark ordförande för Humanisterna har gång på gång attackerat kyrkan samtidigt som företrädare för kyrkan duckat och anpassat sig.
Nu skriver han att kyrkan måste sluta fred med religionskritikerna. Borde inte den som startat kriget vara den som avslutar det och sluter fred?
Humanisternas problem med att få genomslag för sina strävanden i riktning mot sekularitet och föralldel humanism har varit samma som för alla andra grupper i Sverige som i grunden står för dessa värden. Hur göra för att inte "kränka" eller på annat sätt uppröra fundamentalisterna?
Jo, man slår sig själv på käften. "Sig själv" i Humanisternas fall består av en grupp som egentligen, i grunden delar (eller ur DN-skribenternas perspektiv borde dela) grundsyn med dem: svensk kristenhet.
På samma sätt dänger alla möjliga grupperingar som egentligen delar värdegrund, uttryckt i en - tyvärr allt mera fundamentalistiskt underställd - lagstiftning på sina parallellgrupper.
Beteendet uttrycker följande: hjälp, vi vet inte vad vi ska göra för att få stopp på de fundamentalistiska gruppernas alltmer högljudda krav.
Så har en i grunden enad vilja, splittrats av sin egen oförmåga att upprätthålla sig själv.
Är det inte bra att man nu - två representanter från var sin grupp som tidigare ej kunnat samsas - äntligen slutar dänga på varandra och börjar resonera sakligt, analytiskt och målinriktat?
Tiden är mogen.
Bra att Sturmark och en (för en gångs skull rakryggad) representant för kyrkan insett att fienden stavas i-s-l-a-m
Skicka en kommentar