Det falska lugnet

Björn Ulvaeus, ABBA-Björn, har gett oss väldigt mycket glädje genom sin musik, inte minst genom sången ”Hej gamle man”, som enligt hörsägen var en hyllning till en frälsningssoldat, som stod och sålde Stridsrop i Västervik. https://www.fralsningsarmen.se/karen-kyrkan/var-tro/sidor/abba-laten-hej-gamle-man/
 

Tack för detta Björn!

Men en sak tycks Ulvaeus trots allt ha fått om bakfoten, och det är vad kristen tro handlar om. Och jag funderar: Vad har hänt sedan han som ung fick förtroende för och blev berörd och inspirerad av den gamle frälsningssoldaten. Nu säger han: ”Vårt hopp står till vetenskap, teknologi och människans förmåga till anpassning”.

I ett inlägg i Svenska Dagbladet 2020-05-16 går Ulvaeus i polemik mot den kristna tron och deklarerar att han att han som 75-åring ”… är en av de där…(som)… ser så lugna ut när de är nära döden”. Han säger ”Jag kan naturligtvis inte veta, men jag satsar på att det ”stora ingenting” är just – ingenting. Och det är väl inget att vara rädd för.”  

Men Ulvaeus, du kanske inte borde vara så lugn!

Den som sitter lugnt i en båt, som är på väg mot ett vattenfall har det kanske gott för stunden, men katastrofen blir inte mindre för att han känner sig lugn på vägen dit.

Det är i tider som dessa, i tider av nöd och lidande, som människan genom historien har upptäckt sin farliga belägenhet och börjat söka sig till sitt ursprung, den helige Guden. 

Ulvaeus skriver i sin artikel ”… nu när coronaviruset härjar, är det extra svårt för oss ”non believers” att förstå varför människor ber till den som i förstone förorsakat eländet i enlighet med sin egen plan.” 

Käre Ulvaeus, det är inte Gud som har förorsakat det elände som människan befinner sig i, varken nu i Coronatider eller genom historien. Enligt kristen tro är det människan som har ruckat på Guds principer och det är bara genom Jesu död och uppståndelse som ordningen kan återställas.

Som kristen tror jag på Bibelns sanningar. Jag tror att Bibeln är Guds budskap till mänskligheten. Jag önskar att Ulvaeus skulle våga tränga in i Bibelns budskap och förstå hur tillförlitlig Bibeln är både historiskt och profetiskt. Och att den har ett personligt tilltal till den som ödmjukt vill lyssna. Så många av Gamla testamentets profetior har slagit in, inte minst profetiorna om att Messias skulle komma. Messias kom. Det var Jesus. Och han ska, som profetiorna också säger komma tillbaka en dag för att döma levande och döda. 

Jesus vill, genom sitt Ord, lära människorna vad som gäller om synd, rättfärdighet och dom, men i Sverige har vi blivit hjärntvättade till att inte lyssna till detta budskap. Vi ser gärna ner på andra nationer och talar om att de har blivit hjärntvättade politiskt eller religiöst. Men västvärldens människor har verkligen blivit hjärntvättade, till att välja bort sitt sanna ursprung och sätta sin tro till en ständigt föränderlig vetenskap. Man sätter sin tro till det ena eller det andra, vetenskapen eller Bibelordet, men i båda fallen handlar det om tro. Vetenskapen för med sig mycket gott, men de senaste månaderna har väl mer än väl bevisat vetenskapens otillräcklighet. 

Beröringsskräcken för framför allt kristen tro är förbluffande i vårt samhälle. Kanske anar människan vilka omvälvande konsekvenser det skulle få för våra liv om fler tog Bibelns budskap på allvar.  

Bibelns Gud är en helig Gud. Han älskar människorna men han tål inte synden. Och synden är framför allt den att människan, inte bara vänt sig bort ifrån Gud, men hon har gjort uppror mot honom och ifrågasätter vad han har sagt i sitt Ord, Bibeln. 

Vi är alla på väg. Vi kommer någonstans ifrån och vi är på väg mot ett mål. Av omtanke om Ulvaeus eviga väl skulle jag önska att han i stället för att grubbla för mycket över Teodicéproblemet, kanske skulle fundera över ”Pascals vad”. Blaise Pascal menade att om man skulle slå vad om för eller emot kristen tro, så vinner vi allt om vi väljer tron på Gud och han verkligen existerar, men vi förlorar ingenting om han inte existerar. Även om man inte kan veta säkert är det klokast att tro på Gud. Pascal satsade, inte som Ulveaus på ”det stora ingenting”, men på den kristna tron. Han var inte fullständigt övertygad om bevisen för den kristna religionens grunder, men som matematiker och fysiker menade han, att det trots allt var mest rationellt att tro på honom. Vi har ingenting att förlora på att tro, men om vi har satsat på att inte tro, och kristen tro trots allt är sann så ha vi mycket att förlora på vårt val.  

Den som tror att Bibeln är Guds Ord, att Bibeln är Guds sätt att kommunicera med en förlorad mänsklighet och att Jesus är världens enda hopp, kan leva trygg genom både Tsunamis och Coronatider. De kan sitta lugnt i båten för de vet vart de är på väg, inte mot katastrofen, men mot en lugn hamn.