Saron (EFK) i Göteborg har väckt stor debatt inom frikyrkligheten genom att ändra förutsättningarna för medlemsskap i församlingen. Sarons pastor Joakim Hagerius säger i Dagen att man öppnar medlemsskapet även för praktiserande homosexuella.
Samtidigt deklarerar Hagerius att man inte kommer att viga homosexuella par och att de som lever i homosexuella förhållanden inte kan uppta ledarbefattningar inom församlingen.
Resultatet blir ju då att man får två olika slags medlemmar. Dels får man medlemmar som är godkända som ledare och medlemmar som är diskvalificerade som medelmmar. Är inte det att diskriminiera medlemmar? Att införa godkända och inte godkända medlemmar?
Eftersom vi alla är syndare får vi två grupperingar av syndare i församlingen. En grupp som lever i synd och som inte kan bli ledare, och en grupp som syndar regelbundet och försöker undvika att synda, som kan bli ledare.
Det är naturligtvis inte en mänsklig rättighet att få bli medlem i en frikyrkoförsamling. Man kan inte tro vad som helst eller leva hur som helst. Men då man väl blivit medlem borde det väl vara ett tecken på att man är godkänd.
Så vilket problem löser man genom att ta in praktisande homosexuella som medlemmar? Inget! Man bara flyttar runt problemet och gör hela bilden otydligare.
Ordförande i EFK skriver i Dagen:
Stefan Swärd vill höja, inte sänka, ribban för medlemskap. Därför är EFK:s ordförande mycket kritisk till Sarons vägval.
Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, välkomnar en debatt om medlemskapet i frikyrkan. Han har dock dragit andra slutsatser än Saronförsamlingen i Göteborg, som vill skapa ett öppnare medlemskap.- Generellt tycker jag att frikyrkoförsamlingar är för slappa idag. Jag tycker man ska höja ribban, inte sänka den, säger han.
....
I sin blogg har Stefan Swärd skrivit ett långt inlägg om sin syn på Sarons ställningstagande. Han menar att Saron befinner sig ungefär där många missionsförsamlingar befann sig för 20 år sedan, och där Svenska kyrkan var för 30 år sedan, och är bekymrad över utvecklingen.- Det här är inga nyheter för oss, vi har haft diskussioner länge med Saron. Jag kan inte svara på vad som kommer hända, men jag tror diskussionen är nödvändig.
Länk till Stefans Swärds blogginlägg>>
Ulf Ekman skriver på sin blogg med anledning av intervjun med Hagerius:
Det är dock skillnad på att brottas med synder, göra upp med synder och att hålla fast vid synder och legitmera dem på olika sätt. Journalisten ställer inga djupare följdfrågor och pressar inte för att få klarare svar på denna punkt.
Allt verkar hänga i luften för Saron och en stor frikyrkoförsamling driver fram förändringar som gör att den mer och mer ställs utanför den klassiska defintionen av vad evangelikal tro är. Jag undrar om detta är den första av ett antal församlingar inom EFK som går denna väg men man kan väl alltid hoppas att någon där, inte bara Stefan Swärd, höjer rösten. Det finns säkert pastorer som reagerar. Hoppas de hörs.
Annars får man säga att det är ganska tyst i Sverige nu för tiden. Det är jordskredsliknande förändringar med tanke på lagstiftning om könsneutrala äktenskap, Svenska Kyrkans inställning till dessa frågor, Gardells boks mottangande och nu det som sker i Saron. Det är däremot inte en jordskredsreaktion emot detta utan en förstämd tystnad i leden som bådar illa. Eller är det en resignerad likgiltighet som tar sig uttryck i flykt från ansvar?
Mikael Karlendal skriver i sin blogg:
Därför anser jag, att Sarons utveckling är en stor tragedi och förlust för kristenheten i Sverige. Det är andligt sett en mycket farlig väg de har valt. Även om de idag i försiktiga och förtäckta ordalag fortfarande predikar att homsexuallt leverne är synd, så predikar de genom sitt handlande något annat. Jesus sade, “Ve den genom vilken förförelser kommer…” Här tänker jag på kvarnstenen! Detta är ett uttryck för feghet, det är ett svek! Det är ett svek mot det goda i väckelsearvet. Jag anser att Saronförsamlingen ger uttryck för feghet, de vågar trotsa en liten kristen minoritet här i landet, men de vågar inte trotsa majoritetsåsikten i riksdagen eller massmedia. De har låtit sin feghet förleda dem bort från ett sunt kristet tänkande. De har slutat tänka kritiskt.
Vi måste inse, att alla människor är syndare. Det är därför Jesus dog för oss på korset. Därför kan inte vi springa runt och trivialisera synden och släta över det som Gud fördömer. Vi måste inse att Jesus dog, därför att Gud hatar orättfärdigheten. Därför måste vi predika omvändelse för alla, för oss själva dagligen, och för alla andra, utan undantag. Ingen av oss är felfri! Vi ska inte döma i onödan för vi felar alla, men vi ska definitivt inte säga att det Gud fördömer inte är så allvarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar