"En del ateistiska rationalister kommer nog alltid att betrakta troende människor som vidskepliga och oförnuftiga, precis som troende människor kommer att betrakta ateistiska rationalister som hopplöst insnöade i sin rationalism och därmed missande väsetliga dimensioner i livet. Religion och vetenskap står inte i motsatsförhållande till varandra, de representerar helt enkelt två olika sfärer av den mänskliga erfarenheten. Tron och förnuftet motsäger inte varandra. Man kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens med vetenskap eller förnuft, men tron kan bli föremål för reflektion grundad på förnuft och vetenskap. Det skriver läkaren och katoliken BENGT MALMGREN.
Jonas Gardells bok aktualiserar en mera allmän debatt om kristen tro. Gardell är ju inte den enda i kända intellektuella svenskars skara som sökt sig till kristendomen. Lena Andersson med flera ateistiska debattörer som vill debattera med kristna klagar över liberalteologernas undflyende omtolkningar av Bibeln. De vill hellre ha rejäla fundamentalister att debattera mot.
Lena Andersson har en poäng, även om hon samtidigt slänger ut barnet med badvattnet. Det finns en anstöt i den kristna tron, så har det varit i alla tider, och så är det idag också. Anstöten idag är att många människor med en positivistisk naturvetenskaplig verklighetstolkning helt enkelt inte godkänner något som man inte kan se, ta på, väga eller mäta. Man finner det dumt och genant. Ingen liberalteologisk tolkning kan genom "teologiskt slingrande" eller omtolkning av de bibelord som "inte låter alltigenom bra för den moderna människan" helt eliminera denna anstöt.
Låt oss konstatera och stå för att kristen tro innebär en tro på något som är bortom här och nu, en tro på saker vi inte kan se. Det finns fundament i tron, en uppenbarelse som Kyrkan fått ta emot och som hon förvaltar. Denna "trons skatt", som vi brukar kalla det i Katolska kyrkan är som en dyrbar gåva, något som vi fått ta emot och som vi på inget sätt skulle kunna ha hittat på eller uppfunnit själva.
En del ateistiska rationalister kommer nog alltid att betrakta troende människor som vidskepliga och oförnuftiga, precis som troende människor kommer att betrakta ateistiska rationalister som hopplöst insnöade i sin rationalism och därmed missande väsetliga dimensioner i livet. Religion och vetenskap står inte i motsatsförhållande till varandra, de representerar helt enkelt två olika sfärer av den mänskliga erfarenheten. Tron och förnuftet motsäger inte varandra. Man kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens med vetenskap eller förnuft, men tron kan bli föremål för reflektion grundad på förnuft och vetenskap. Detta är teologins område. Därför tycker jag inte att Lena Anderssons förslag, att den akademiska teologin skulle mönstra ut tron som något som är föremål för studium, är bra."
Läs hela inlägget och kommentarer på Newsmill>>
Jonas Gardells bok aktualiserar en mera allmän debatt om kristen tro. Gardell är ju inte den enda i kända intellektuella svenskars skara som sökt sig till kristendomen. Lena Andersson med flera ateistiska debattörer som vill debattera med kristna klagar över liberalteologernas undflyende omtolkningar av Bibeln. De vill hellre ha rejäla fundamentalister att debattera mot.
Lena Andersson har en poäng, även om hon samtidigt slänger ut barnet med badvattnet. Det finns en anstöt i den kristna tron, så har det varit i alla tider, och så är det idag också. Anstöten idag är att många människor med en positivistisk naturvetenskaplig verklighetstolkning helt enkelt inte godkänner något som man inte kan se, ta på, väga eller mäta. Man finner det dumt och genant. Ingen liberalteologisk tolkning kan genom "teologiskt slingrande" eller omtolkning av de bibelord som "inte låter alltigenom bra för den moderna människan" helt eliminera denna anstöt.
Låt oss konstatera och stå för att kristen tro innebär en tro på något som är bortom här och nu, en tro på saker vi inte kan se. Det finns fundament i tron, en uppenbarelse som Kyrkan fått ta emot och som hon förvaltar. Denna "trons skatt", som vi brukar kalla det i Katolska kyrkan är som en dyrbar gåva, något som vi fått ta emot och som vi på inget sätt skulle kunna ha hittat på eller uppfunnit själva.
En del ateistiska rationalister kommer nog alltid att betrakta troende människor som vidskepliga och oförnuftiga, precis som troende människor kommer att betrakta ateistiska rationalister som hopplöst insnöade i sin rationalism och därmed missande väsetliga dimensioner i livet. Religion och vetenskap står inte i motsatsförhållande till varandra, de representerar helt enkelt två olika sfärer av den mänskliga erfarenheten. Tron och förnuftet motsäger inte varandra. Man kan inte bevisa eller motbevisa Guds existens med vetenskap eller förnuft, men tron kan bli föremål för reflektion grundad på förnuft och vetenskap. Detta är teologins område. Därför tycker jag inte att Lena Anderssons förslag, att den akademiska teologin skulle mönstra ut tron som något som är föremål för studium, är bra."
Läs hela inlägget och kommentarer på Newsmill>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar