Då alla andra talar om att sänka ribban och ha låga trösklar talar Stefan Swärd i stället om att höja ribban.I Dagen citeras Swärd: "Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan, välkomnar en debatt om medlemskapet i frikyrkan. Han har dock dragit andra slutsatser än Saronförsamlingen i Göteborg, som vill skapa ett öppnare medlemskap.
- Generellt tycker jag att frikyrkoförsamlingar är för slappa idag. Jag tycker man ska höja ribban, inte sänka den, säger han.
Bekymrad över utvecklingen
I sin blogg har Stefan Swärd skrivit ett långt inlägg om sin syn på Sarons ställningstagande. Han menar att Saron befinner sig ungefär där många missionsförsamlingar befann sig för 20 år sedan, och där Svenska kyrkan var för 30 år sedan, och är bekymrad över utvecklingen."
På Stefan swärds Blogg har debatten fortsatt och Swärd utvecklar och försvara sina tankar. Läs och begrunda:
"I Romarbrevet kapitel 1:21-32 har vi en ganska lång syndakatalog, bland annat nämns om skvaller, förtal, svek, illvilja, trolöshet, kärlekslöshet, hjärtlöshet, ondska, girighet, elakhet, homosexualitet m.m.. Längre fram i samma brev läser vi om Jesu seger över synden. Vi läser också att syndens lön är döden. Min fråga är kort och gott, är någon eller några av de synder som tas upp i detta bibelavsnitt inte längre synder? I så fall vilka synder? Och vem bestämmer vad som inte är synder längre? Vilka av dessa synder kan man hävda att de är helt okey att göra och samtidigt vara kristen? Är vi syndfria - naturligtvis inte -Vi kämpar alla vår kamp mot synden. Men kan man då hävda att något av de synder som tas upp, är acceptabla kristna beteenden, som man stolt kan berätta om, och hävda sin rätt att få göra, att detta får jag göra och leva med som kristen? Är det okey att vara kristen och förtala? Är det okey att vara kristen och vara elak? Är det okey att vara kristen och vara girig? Vi skulle nog inte svara ja på frågan rakt av, men vi skulle nog reservera oss med att säga att vi känner av vår kamp mot ondskan inom oss. Ingen skulle nog säga att jag är kristen och elak, och är stolt över det, och kräver min rätt att få vara elak, och jag tänker inte ändra mig och bli mindre elak. Ordet elak kan bytas ut mot andra ord i denna lista.
Så tänker jag. Det är Gud som bestämmer. Han har talat till oss genom sitt ord. Vi behöver lära oss hans ord och visa respekt för hans ord.
Och pastorer och församlingsledningars uppdrag är att lära ut Guds ord, och lära församlingen att leva efter Guds ord, och själva vara goda föredömen."
Länk till bloggposten>>
"Det största sveket mot de homosexuella vänner jag har haft handlar om att säga att nu är allt tillåtet, du får gärna leva så här, och vara med i församlingen. En del av dem söker sig till gemenskapen för kraft och hjälp till ett nytt liv. En kompis till mig levde ett promiskuöst homosexuellt liv i 20-årsåldern, och mötte Jesus. Och blev förvandlad, och kom helt på egen hand till insikt om att han levde fel och omvände sig, och började från början. Trots bisexuella böjelser, gifte han sig heterosexuellt och har sedan lyckats leva i ett troget heterosexuellt äktenskap. Och tar avstånd från från homosexuell livsstil på grund av sin kristna övertygelse. Han skulle aldrig vilja ha en kyrka som skulle acceptera den homosexuella livsstilen och inte vilja utmana till omvändelse.
Och jag tycker att det är ganska tröttande med dessa resonemang om att den och den får inte vara med.
Vi har en kyrka i Sverige där alla får vara med, utan något krav på omvändelse, efterföljelse, överlåtelse, engagemang, kristen livsstil, närvaro, att man lever efter Bibeln - det är Svenska Kyrkan. Där kan du vara med och vara rasist, förtrycka kvinnor, vara självisk materialist, vara våldsbenägen, du behöver inte ens tro, du kan vara hur girig och avundsjuk som helst, utveckla vilka sexuella böjelser och beteenden som helst, och ingen kommer att bry sig.
Frikyrkorna bildades på 1850-talet och framåt för att vi inte gillade den modellen. Frikyrkorna bildades för att man ville ha ett församlingsliv i överlåtelse, med aktiv närvaro, och där man aktivt utvecklade en kristen livsstil enligt Bibeln och i efterföljelse till Jesus.
Därför vill jag vara med i en frikyrka. Jag vill inte vara med i en mesig kyrka. Trots att jag är en välkänd kristen ledare så kämpar även jag med synden. Jag vill bli tillrättavisad, utmanad, ifrågasatt, men samtidigt älskad och bemött med nåd. Jag vill att min benägenhet till andlig ljumhet konfronteras, jag vill att den själviskhet, girighet och materialism som man lätt utvecklar som väletablerad Stureplanskonsult, jag vill bli utmanad i detta i min kyrka. Jag har vid ett antal tillfällen böjt knä vid korset i Söderhöjdskyrkan för att bekänna min synd som gäller ljumhet och materialism."
Länk till bloggposten>>
På frågan om församlingstukt skriver Stefan Swärd:
"När jag talar om att höja ribban i frikyrkan, så tror jag att börja med en massa uteslutningar är helt fel väg att gå. Första steget är att höja nivån när det gäller undervisningen om vad det innebär att vara kristen och leva i en församling, både förpliktelser, ansvar och förmåner med detta. Och sedan behöver vi bygga församlingen så att det finns närhet och omsorg. Man behöver bli medveten om att vi är Kristi kropp, vi tillhör Kristus och vi tillhör varandra, och därför lever vi våra liv både inför Gud men också inför varandra, och har ansvar både inför Gud och för varandra. Livsstilsfrågor anser jag ska hanteras i gemenskapsprocessen i församlingen. Och jag tror att det är nödvändigt med ordentliga introduktionskurser in i församlingen, att man känner till visioner, värderingar och målsättningar. Det är självklarheter i alla sorts mänskliga sammanslutningar, och det gäller även församlingar.
Den slapphet och oengagemang som idag finns kring medlemskap, tror jag drar ner nivån på församlingen. Är den viktig, är den betydelsefull, då finns det också en överlåtelse och engagemang i att vara med.
När Bibeln talar om församlingstukt handlar det oftast om att korrigera och förmana den som har hamnat i en dekadent livsstil, men som inte vill lyssna på råd och förmaningar, Det tas upp bland annat i Paulus brev till Tessaloniki. Men där handlar det inte om uteslutning, utan jag skulle nog vilja kalla det för “utvisning”- i hockeyspråk, och för att hjälpa den berörda personen. Det finns också exempel på uteslutningar i Nya Testamentet, men då handlade det om ganska grova övertramp, och där personen inte ville lyssna eller bättra sig, t.ex. i 1 Korintierbrevet."
Länk till bloggposten>>
"I Romarbrevet kapitel 1:21-32 har vi en ganska lång syndakatalog, bland annat nämns om skvaller, förtal, svek, illvilja, trolöshet, kärlekslöshet, hjärtlöshet, ondska, girighet, elakhet, homosexualitet m.m.. Längre fram i samma brev läser vi om Jesu seger över synden. Vi läser också att syndens lön är döden. Min fråga är kort och gott, är någon eller några av de synder som tas upp i detta bibelavsnitt inte längre synder? I så fall vilka synder? Och vem bestämmer vad som inte är synder längre? Vilka av dessa synder kan man hävda att de är helt okey att göra och samtidigt vara kristen? Är vi syndfria - naturligtvis inte -Vi kämpar alla vår kamp mot synden. Men kan man då hävda att något av de synder som tas upp, är acceptabla kristna beteenden, som man stolt kan berätta om, och hävda sin rätt att få göra, att detta får jag göra och leva med som kristen? Är det okey att vara kristen och förtala? Är det okey att vara kristen och vara elak? Är det okey att vara kristen och vara girig? Vi skulle nog inte svara ja på frågan rakt av, men vi skulle nog reservera oss med att säga att vi känner av vår kamp mot ondskan inom oss. Ingen skulle nog säga att jag är kristen och elak, och är stolt över det, och kräver min rätt att få vara elak, och jag tänker inte ändra mig och bli mindre elak. Ordet elak kan bytas ut mot andra ord i denna lista.
Så tänker jag. Det är Gud som bestämmer. Han har talat till oss genom sitt ord. Vi behöver lära oss hans ord och visa respekt för hans ord.
Och pastorer och församlingsledningars uppdrag är att lära ut Guds ord, och lära församlingen att leva efter Guds ord, och själva vara goda föredömen."
Länk till bloggposten>>
"Det största sveket mot de homosexuella vänner jag har haft handlar om att säga att nu är allt tillåtet, du får gärna leva så här, och vara med i församlingen. En del av dem söker sig till gemenskapen för kraft och hjälp till ett nytt liv. En kompis till mig levde ett promiskuöst homosexuellt liv i 20-årsåldern, och mötte Jesus. Och blev förvandlad, och kom helt på egen hand till insikt om att han levde fel och omvände sig, och började från början. Trots bisexuella böjelser, gifte han sig heterosexuellt och har sedan lyckats leva i ett troget heterosexuellt äktenskap. Och tar avstånd från från homosexuell livsstil på grund av sin kristna övertygelse. Han skulle aldrig vilja ha en kyrka som skulle acceptera den homosexuella livsstilen och inte vilja utmana till omvändelse.
Och jag tycker att det är ganska tröttande med dessa resonemang om att den och den får inte vara med.
Vi har en kyrka i Sverige där alla får vara med, utan något krav på omvändelse, efterföljelse, överlåtelse, engagemang, kristen livsstil, närvaro, att man lever efter Bibeln - det är Svenska Kyrkan. Där kan du vara med och vara rasist, förtrycka kvinnor, vara självisk materialist, vara våldsbenägen, du behöver inte ens tro, du kan vara hur girig och avundsjuk som helst, utveckla vilka sexuella böjelser och beteenden som helst, och ingen kommer att bry sig.
Frikyrkorna bildades på 1850-talet och framåt för att vi inte gillade den modellen. Frikyrkorna bildades för att man ville ha ett församlingsliv i överlåtelse, med aktiv närvaro, och där man aktivt utvecklade en kristen livsstil enligt Bibeln och i efterföljelse till Jesus.
Därför vill jag vara med i en frikyrka. Jag vill inte vara med i en mesig kyrka. Trots att jag är en välkänd kristen ledare så kämpar även jag med synden. Jag vill bli tillrättavisad, utmanad, ifrågasatt, men samtidigt älskad och bemött med nåd. Jag vill att min benägenhet till andlig ljumhet konfronteras, jag vill att den själviskhet, girighet och materialism som man lätt utvecklar som väletablerad Stureplanskonsult, jag vill bli utmanad i detta i min kyrka. Jag har vid ett antal tillfällen böjt knä vid korset i Söderhöjdskyrkan för att bekänna min synd som gäller ljumhet och materialism."
Länk till bloggposten>>
På frågan om församlingstukt skriver Stefan Swärd:
"När jag talar om att höja ribban i frikyrkan, så tror jag att börja med en massa uteslutningar är helt fel väg att gå. Första steget är att höja nivån när det gäller undervisningen om vad det innebär att vara kristen och leva i en församling, både förpliktelser, ansvar och förmåner med detta. Och sedan behöver vi bygga församlingen så att det finns närhet och omsorg. Man behöver bli medveten om att vi är Kristi kropp, vi tillhör Kristus och vi tillhör varandra, och därför lever vi våra liv både inför Gud men också inför varandra, och har ansvar både inför Gud och för varandra. Livsstilsfrågor anser jag ska hanteras i gemenskapsprocessen i församlingen. Och jag tror att det är nödvändigt med ordentliga introduktionskurser in i församlingen, att man känner till visioner, värderingar och målsättningar. Det är självklarheter i alla sorts mänskliga sammanslutningar, och det gäller även församlingar.
Den slapphet och oengagemang som idag finns kring medlemskap, tror jag drar ner nivån på församlingen. Är den viktig, är den betydelsefull, då finns det också en överlåtelse och engagemang i att vara med.
När Bibeln talar om församlingstukt handlar det oftast om att korrigera och förmana den som har hamnat i en dekadent livsstil, men som inte vill lyssna på råd och förmaningar, Det tas upp bland annat i Paulus brev till Tessaloniki. Men där handlar det inte om uteslutning, utan jag skulle nog vilja kalla det för “utvisning”- i hockeyspråk, och för att hjälpa den berörda personen. Det finns också exempel på uteslutningar i Nya Testamentet, men då handlade det om ganska grova övertramp, och där personen inte ville lyssna eller bättra sig, t.ex. i 1 Korintierbrevet."
Länk till bloggposten>>
Tack Stefan Swärd för din tydlighet och frimodighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar