Från Världen i Dags ledarsida:"I en nyligen framlagd doktorsavhandling vid Uppsala universitet, har Lennart Belfrage med mångårig erfarenhet av själavårdsarbete inom Svenska kyrkan, undersökt hur församlingspräster upplever frågor kring meningsskapande och utbrändhet. Avhandlingen vill visa, att prästerna mår dåligt och säger sig sakna verktyg och instrument inför att möta den postmoderna människan och på ett gott och relevant sätt kunna få till ett meningsfullt samtal om existensiella och andliga frågor.Präster mår inte särskilt bra i sin roll som själasörjare och präster. En relativt ny studie från Saco visade, att akademiker inom Svenska kyrkan var långtidssjukskrivna i mer än dubbelt så hög utsträckning som den grupp man i studien jämförde med, nämligen ingenjörer.
------------------
En annan förklaring till utbrändheten, som Belfrage lyfter fram i sin doktorsavhandling, är att prästerna upplever att de inte får den uppmuntran och respons, den ”frukt” av sitt arbete, som skulle kunna göra det meningsfullare. De upplever sig inte efterfrågade som teologer och andliga gestalter. Engagemanget och entusiasmen stelnar när antalet besökare i kyrkbänkarna minskar, när de människor man oftast möter är gamla eller psykiskt sköra, eller när kritiken kommer inifrån mot en präst, som inte kan uppvisa resultat. I det läget kan resignation och känsla av tomhet lätt komma smygande.
Finns det andra orsaker? Ja, förmodligen – fast de är sällan framlyfta i debatten. Kan det helt enkelt vara så, att prästerna inte vet vad de tror eller vad de får tro? Har de, i den teologiska utbildningen, fått lära sig att det inte finns några självklara svar? Och om det inte finns några självklara svar, vad ska man då och får man då förkunna? Sjukhusprästen Preben Kok i Vejle i Danmark har tagit initiativ till att hjälpa 80 utbrända präster.
I en intervju med Kristeligt Dagblad säger Kok, att ”problemet för dessa präster visade sig ofta vara att de förkunnar ett evangelium, som de inte själva hör. Det betyder inte, att prästerna inte själva tror på det som de förkunnar, men de glömmer själva att höra efter vad de predikar för sin församling” (Udfordringen 26 mars).Kan alltså dagens teologiska osäkerhet vara en orsak till dagens prästerliga utbrändhet? För en generation sedan var det nog av flera anledningar lättare att vara präst och förkunnare. Grunden var ”Bibeln och bekännelseskrifterna”. Prästen visste vad han eller hon skulle förväntas förkunna. Den kyrkliga samsynen på vad klassisk kristen tro innehöll var mer enhetlig. Även då och där fanns utmaningarna – att göra evangeliet förståeligt och tolkat i den tiden – men ändå så mycket lättare.
I dag är bibelsynen inom kyrkan så disparat. Därmed har en viktig grund för prästens tjänst och förkunnelse dragits undan. Den teologiska osäkerheten märks i predikstolarna. Folket i kyrkbänkarna märker den och lämnar. Prästen försöker på alla möjliga och omöjliga sätt att nå människorna, men misslyckas ofta. Allt stjäl energi och entusiasm. Vi behöver en prästväckelse. Och vi behöver en prästutbildningsväckelse."
Läs hela artiklen i Världen i Dag>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar