"Genom generationer"

En intervju med Sarah Ilsters, kårledare på Riga 1
Sarah växte upp i England, men flyttade sedan till Lettland för att arbeta för Frälsningsarmén. Hennes förfäder hade tidigare arbetat för Frälsningsarmén i Lettland före ockupationen.

Intervjun är hämtad från det lettiska Stridsropet som gavs ut i samband med 20-årsjubileet av Frälsningsarméns återstart i Lettland efter ockupationen.

Intervjun i sin helhet kan du läsa på engelska här.

Här följer några av frågorna översatta till svenska, samt några kommentarer.

”Vad brinner du för?
-Att se människor bli frälsta
Vad tänker du om att Gud kan utföra sin plan genom generationer?
-Jag tycker att det känns lite underligt att jag är i Lettland nu. Det finns säkert många människor som tycker att det låter konstigt att Gud kan genomföra en speciell plan genom flera generationer. När Gud bad mig att åka till Lettland kommer jag ihåg att jag tänkte: ´Vad är det som händer? –cirkeln sluts.´ Mina förfäder kastades ut ur det här landet, men Gud förde mig tillbaka.
Vad tror du är din uppgift i det här landet?
-Att vara lydig mot Gud

• Vad skulle ditt svar bli om någon frågade dig vad du brinner för?

• Vad skulle du svara om någon frågade dig vad som är din livsuppgift?

Kan Gud verkligen verka i en speciell plan som går genom flera generationer? Ja, jag tror det. För bara några dagar sedan läste vi i Ruts andaktsbok (den 6 januari):

”Min mormor Axelina, som jag själv aldrig träffat, hade sju barn. Flera av barnen emigrerade till USA i början av seklet, och jag har haft privilegiet att få läsa en del av skriftväxlingen som korsade Atlanten den gången. Mormor skrev om att det behövdes pengar här hemma, och emigranterna sände ständigt hem en del av sin inkomst. När hennes söner varit i USA i fem eller sex år, skriver hon till dem att huset behöver målas om, och att hon längtar efter dem och hoppas att de snart ska komma hem. Det var bekymmersamt för mormor.


Strax efteråt skriver en av mina morbröder att han fått ”kallelsen” till frälsningsofficer. Han ska stanna i USA och gå på officersskolan, Han skriver om sin överlåtelse till Gud, att ”han inte längre äger sig själv, allt tillhör Gud”. Han skriver att han var helt tillfredställd nu då han lagt allt i Guds hand. Jag tänker: Stackars Axelina! Nu skulle det dröja ytterligare åtta år innan han kunde komma hem till Sverige igen. Men Axelina skriver tillbaka till sin son: ”Må Gud hjälpa och leda dig så att du får bli till stor välsignelse. En gång när vi höll på att förlora dig, bad jag att mina barn skulle få leva och bli till välsignelse. Nu tackar jag Gud och beder för dig.”

Och Gud hjälpte Axelina. Och hennes barn och barnbarn blev välsignade, och jag är ett av dem, och jag får leva i uppfyllelsen av hennes välsignelsebön.”

Så Gud verkar genom generationer. Vad lämnar du efter dig till kommande generationer?

Lev väl! Ditt liv kan få betydelse in i nästa århundrade. Och nästa….

/PB