Pelle Hörnmark uttalar sig i en artikel i Dagen om samtalen som pågår inom Pingströrelsen om församlingssynen. Hörnmark säger bland annat att man övergivit de moraliska krav krav på medlemsskap som man tidigare hållit strängt på.
Här kommer ett utdrag ur artiklen:
"Inom pingströrelsen, liksom inom andra yngre frikyrkor, har medlemskap diskuterats flitigt de senaste åren. Det har bland annat handlat om kravet på troendedop. Kan den som är döpt som spädbarn, och anser sitt dop vara giltigt, bli medlem i en pingstförsamling? Men det har också handlat om homosexuella par som sökt medlemskap.
Pelle Hörnmark berättar att det pågår ett projekt inom Pingst där man aktivt arbetar för en alternativ församlingsordning. Det sker genom en arbetsgrupp och sex referensförsamlingar. Det har anordnats seminarier kring ett annat sätt att vara församling och Pingst har, enligt Hörnmark, gjort "en grundlig hemläxa".
- Det handlar inte om teologin utan mer om föreningen, gemenskapen och hur vi konstituerar den.
Förslaget ska presenteras vid Pingsts rådslag i maj 2011.
Kommer även de nu laddade frågorna om till exempel medlemskap för de homosexuella som är sambo eller gifta med?- Alla de frågorna finns med i vårt samtal.
Men han poängterar att det traditionella synsättet inom Pingst, att teologin skapas i de lokala församlingarna, ligger fast. Så det kan komma att se olika ut på olika håll.
- Men jag vill vara med och arbeta fram en annan ordning för dem som vill ha det, säger han."
Hörnmark säger vidare att man i Pingströrelsen har gjort en rejäl hemläxa och övergivit församlingstukten. Jag frågar mig vad som ingår i hemläxan? Det verkar som man i hemläxan mer studerat hur människor lever i samhället idag och försöker anpassa sig till det. Det verkar inte som om Bibelstudium varit en del av hemläxan. I varje fall inte i de delar av Bibeln där Jesus undervisar om "församlingstukt" (Matt 18:15-17). Jag tycker verkligen inte om begreppet "församlingstukt" och dessutom är det ett begrepp som inte finns i Bibeln, men Hörnmark väljer att uttrycka det på det sättet.
Tidigare denna vecka införde jag ett inlägg där amerikanska Barna Groups redovisar resultaten av sin undersökingar om utvecklingen i den kristna kyrkan i sex punkter. I artikeln redovisas fem kännetecken på dagens församling och det låter väldigt mycket som tongångarna i Dagen-artikeln om Hörnmark:
"5. Det postmoderna kravet på tolerans vinner över den kristna kyrkan.
Vår okunnighet om Bibeln och vår brist på andligt självförtorende har lett fram till amerikaner undvikit att ta ställning av fruktan för att betraktas om dömande. Resultatet har blivit att kyrkan har blivit tolerant mot en lång rad moraliskt och andligt tvivelaktiktga handlingar och filosofier. Det är allt färre frågor där kristna anser att kyrkan ska en dogmatisk inställning. Kärlekstanken har omdefinierats till att innbära frånvaron av konflikt och konfrontation, som om det inte skulle finnas några moraliska absoluter som var värda att kämpa för. Detta är inte förvånande i en kyrka där endast en minoritet tror att Bibeln förkunnar moraliska absoluter.
Utmaningen idag för kristna ledare är hitta balansen mellan att representera sanningen och att handla i kärlek. Utmaningen för varje kristen är att känna sin tro så väl att han/hon förstår vilka frågor som är värda att kämpa för och vilka frågor som är icke-förhandlingsbara. Det finns utrymme för tolerans i kristendomen, men i vår tid av tolerans verkar det som ett växande antal kristna är förvirrade om var gränserna ska dras."
Läs mer om Barna Groups rapport här och här.
Pelle Hörnmark säger vidare i Dagen intervjum:
"Vi måste se på medlemskapet utifrån ett mycket mer praktiskt, pragmatiskt sätt, utifrån hur människor har det i dag. De behöver komma med, känna trygghet och uppleva gemenskapen. - Omvändelsen kanske tar tid, den är en resa, en process för många. I dag håller vi fast vid någonting som vi i praktiken inte lever upp till. Vi borde vara modiga och se det."
Det uttalande låter nästan som om Hörnmark menar att man inte behöver vara frälst för att bli medlem i en pingstförsamling. Det liknar nästan Svenska Kyrkans församlingssyn. Det är sant att omvändelsen tar tid och att den kan ses som en resa, men någon gång måste man ju stiga på tåget. Några väntar längre än andra på tågstationen, men förr eller senare måste man ta beslutet om man ska stiga på tåget eller inte. Det finns naturligtvis en stor risk med att ta upp ofrälsta människor som medlemmar genom att man då invaggar dem i tron att det har stigit på tåget, fast de egentligen inte har tagit steget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar