Ann-Charlotte Marteus skriver på ett utmärkt sätt i Expressen om vår förändrade syn på liv och död:
"Ta inte livet av dig," sade världspianisten Arthur Rubinstein, "du kommer att ångra dig inom ett år."
Han visste vad han talade om. 21-år gammal, utfattig och desperat, beslutade han att ta sitt liv. Frågan var: hur? "Jag hade inga vapen, inget gift och tanken på att hoppa ut genom fönstret var motbjudande - jag skulle ju kunna tvingas gå igenom livet med brutna armar och ben."
Det fick bli hängning. Unge Arthur fäste skärpet till sin gamla rock på en krok i badrummet. Men när han välte stolen gick skärpet av. Han dråsade i golvet.
Detta hände i Berlin 1908. På den tiden kunde man inte få hjälp med självmord. Men 100 år senare lever självmordsbranschen, och den tycks frodas."
Läs mer>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar