23 sep. 2011

Statsbidrag eller avdragsrätt

Evert Svensson skriver i en debattartikel i Dagen om fördelen med statsbidrag i stället för avdragsrätt för gåvor till till ideella organisationer.

Svensson argumenterar i artikeln om farorna med avdragsrätt och hur mycket rättvisare samhället är om det är staten som fördelar pengarna i stället för individerna. Han skriver:
"Fördelen med bidrag framför avdragsrätt är att man kan fördela pengarna där de bäst behövs."

Jag som bor i Lettland, som tidigare tillhörde Sovjetuninionen, blir förskräckt av en sådan argumentation. Under femtio år var Lettland ockuperat av en statsapparat som visste bäst i alla frågor och undertryckte medborgarnas valmöjligheter.

Svensson anser att staten har större möjlighet att avgöra vilka ideella rörelser och kyrkor som ska få medel tilldelade än de enskilda individerna. Varför ska inte de enskilda individerna själva få avgöra vilka kyrkor eller organisationer som de ska stödja? Varför ska Sverige vara ett av de få länderna i västvärlden som inte tillåter skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer?

I en utveckling där staten i stigande grad kontrollerar och utvärderar kyrkornas tro i förhållande till statsbidrag ser jag fram till att medborgarna ska bemyndigas att själva avgöra vilken kyrka eller ideell organisation de önskar att stödja genom att avdragsrätten för gåvor införs.

Dessutom är den föreslagna nivån på avdragsrätten så låg att en vanlig kyrkomedlem som önskar betala tionde till sin församling bara kan dra nytta av avdragsrätten i mycket begränsad omfattning.

/PB

1 kommentar:

Gustav sa...

Jag ser både fördelar och nackdelar med en avdragsrätt, och tror att staten på många sätt ÄR bättre än individen. När individerna får välja, så väljer de att stödja saker som hemlösa katter, svältande barn och kyrkliga soppkök. De inte lika ömmande sakerna som missbrukarrehabilitering, scoutverksamhet eller folkbildning får stå tillbaka, trots att den verksamheten bidrar oerhört mycket till samhället.

Att sedan staten väljer ut att bara hjälpverksamhet och forskning är extra viktigt i civila samhället är också ett mycket stort problem. Det väcker frågor om det hela egentligen handlar om att ersätta delar av välfärden till ideella krafter.