Jag trodde kristna ägnade sig åt att få människor att må bra?

I ett tidigare inlägg skriver jag om Mona Sahlins homokyss och förslaget om antalsneutrala äktenskap under rubriken Från homokyss till månggifte .
Jag fick en mycket kritisk kommentar av "Jerry", som han inleder med orden: "Jag trodde kristna ägnade sig åt att få människor att må bra?"

På den frågan vill jag gärna svara:
Jo, kristna människor ägnar sig till stor del att få människor att må bra. Därför bedrivs mycket av de sociala hjälpinsatserna globalt av kristna kyrkor och organisationer.

Men, det är faktiskt så att kristna tror på en dubbel utgång av vårt liv på jorden. Jesus talar om att det finns två vägar: en bred väg som leder till fördärvet och en smal väg som leder till livet (Matt 7:13-14). Många kristna lägger alltför stor energi på att få folk att må bra. De invaggar folk i en falsk trygghet att allt är väl. Resultatet blir att folk mår fantastiskt bra medan de är på väg till fördärvet.

Det kan knappast kallas för kärlek. Kärlek måste ju vara att varna medmänniskor som är på väg till fördärvet! Men det blir man ju inte populär av.

Jesus själv säger att världen hatar honom. Många mådde inte bra av mötet med Jesus. Detta trots att han hela tiden gjorde det som var gott. Varför hatade världen Jesus? Jesus säger: "därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda." (Joh 7:7)

Jesus tyckte tydligen att det var viktigare att rädda människornas liv, än att de tillfälligt skulle må bra på väg till fördärvet.

peppebaron