"Är man troende så har Gud en innerlig, livsviktig uppgift för oss alla. Vi har det unika nedärvt i oss. När vi möter varandra, möter vi det heligaste som finns.
Liv! Liv till varje pris! Det är stort, outsägligt och det är alltid fullständigt okränkbart.
Fast inte här. Eftersom Sverige gjort sig av med Gud, har vi också längs resans gång hängt av oss just detta. Livet är inte okränkbart längre. Det finns utrymme för förnedring och hänsynslöshet.
Vi gör misstaget att tro att ingen ser oss för att vi är ensamma. Vi tror ingen dömer oss. Det finns en sorts flottig brutalitet som är en direkt följd av vårt lands sekularisering. Vi tror inte på Gud längre. Alltså tror vi inte heller på det Gud har skapat. Dig, mig, människor runt omkring oss.
När slutade vi värdera mänsklighet högst? När rasade vi nerför den här branten av förnedring och tyranni?
Jag vet inte. Men jag vet att enda vägen tillbaka till någon form av anständighet är vägen tillbaka till Gud. Och inte den publika, menlösa Guden som Jonas Gardell och de andra försöker göra till en sorts lallande fåne på ett moln.
Vägen tillbaka till medmänsklighet går via en rättvis, konsekvent, tydlig, dömande, men ändå alltid förlåtande Gud. "
Läs hela krönikan här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar