Guds gåva

Brev nr 9 från General William Booth skrivet 1907.

Kamrater och vänner!

Mitt budskap till er idag är grundat på en av de oftast anförda texterna i hela Bibeln. Ni skall finna den i Joh 3: 16, "Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde son, på det att var och en, som tror på honom, icke må förgås, utan hava evigt liv."

Intet ställe i Bibeln förekommer oftare på de kristnes läppar, och det är i sanning värt all den heder, som kommer det till del. Det är i sanning värt att förkunnas över hela världen, att sjungas av änglar i hela universum i dag, i morgon och i all evighet.

Och varför? Vad är det, Gud gjorde för världen? Vad menas i själva verket med orden: "Han utgav sin enfödde son?" Trots allt åberopande av dessa underbara ord, förbises ofta den praktiska lärdom de innehålla. Somliga tala över denna text, som om gåvan av Jesus endast vore avsedd att stilla vreden hos en förtörnad Gud. Andra tala så, som om det offer, som här åsyftas, en gång för alla försonade våra synder; och att eftersom han dog, så hava vi ingenting annat ätt göra, än att tro på detta, och allt är bra.

En sådan framställning kan ej vara riktig. Gud framställes som en hämnare i stället för det han är, vår himmelske Fader; och vår frälsning göres enbart beroende av tron, i stället för av ett lif i tro och kristuslikhet.

Låt oss därför ägna en stunds övervägande åt denna sak! Jag tror att den tid vi använda härtill, skall väl löna sig. Och låt mig framför allt säga dig, vad Bibeln verkligen menar!

1. Gud som såg ned på världen, såg, huru okunniga människorna voro om synd, rättfärdighet och den kommande domen, och sände sin son, Jesus Kristus, för att skingra denna okunnighet och undervisa människorna , om huru de skulle bliva frälsta. Han visste just, vad som var nödvändigt för människan att veta och bästa sättet att meddela henne det.
Så blev Jesus Kristus vår lärare. Som Joh, säger: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud. Och Ordet var kött och bodde ibland oss." Liksom orden tjäna som medel för människorna att meddela varandra sina tankar, så uppenbarade Jesus Guds vilja för oss.

2. Gud, som visste hur mycket lättare det skulle vara för människan att uppfatta Hans vilja och utföra den, om hon kunde få se någon, som verkligen inför hennes ögon praktiserade den, sände Jesus ätt bli vårt exempel, så väl som vår lärare.

3. För det tredje såg Gud, att innan människan kunde så leva sitt liv, som hon lärt sig, måste de gamla synderna vara förlåtna! Men detta kunde ej ske, så länge människan trodde, att brott mot Guds lagar ej betydde så synnerligen mycket och att allt, vad hon hade att göra för att få förlåtelse, vore helt enkelt att gråta och bedja litet. Därför sade Gud: "Jag vill göra ett offer, som skall visa världen, hur allvarsamt det är att göra, vad som orätt är; och sedan vill jag förlåta alla, som ångra och uppriktigt söka min förlåtelse."

Och utgav Herren av fri vilja sin ende Son, att han skulle dö för våra synder; och denna gåva visar tydligt vår store Faders underbara kärlek. Detta synes mig vara den klara, omisskännliga meningen med denna text.
Men låt mig koma edra hjärtan ännu närmare! Vad är den praktiska tillämpningen av denna kärlek i edra lif?
Ni frälsningssoldater säga, att ni äro Guds efterföljare, ach att Hans ande bor i er. Ni säga, att ni älska världen: Därmed menas, att ni älska den okunniga, elaka och dåliga hopen, ni hava omkring er. Är detta verkligen så, eller är det endast löst prat? Gud gav ett bevis på sin kärlek. Vad har du givit världen för bevis på din? Vad giver du idag?

1. Till exempel: hur mycket av dina tankar ägnar du åt dina medmänniskor? Grubblar du över deras synder och nöd, deras faror och kommande dom? Tänker du därpå?
Jag betvivlar ej, att du har många viktiga saker att tänka på, men sannerligen fordrar ej Guds ära och själarnes behov en del af din tid och dina tankar. Tänk, om du skulle använda några minuter varje kväll och morgon till att tänka på människornas synder och sorger, det offer Gud har gjort för deras skull, och vad du själv borde göra i denna sak.

2. Låt mig sedan fråga, hur mycket giver du av din medkänsla och ditt deltagande? Svider ditt hjärta någonsin? Gråter du, då du ser män och kvinnor glömma Faderns kärlek och trampa på hans Sons blod? Suckar din själ någonsin, då du ser dem hängiva sig åt synden, löpande utför den breda vägen, som leder till fördömelse? Hur mycket sörjer du över en värld, som går sin undergång till mötes?

3. Och hur mycket verkligt arbete ägnar du åt världens frälsning? Jag är säker på, att många av Eder arbeta mycket flitigt i edra yrken, Men om du komme hem en afton och funne din grannes hus i lågor, skulle du glömma dagens mödor och trötthet och skynda att bistå dem, som voro i fara. Och hur du än stretar för öfrigt, bör du alltid vara i stånd att räcka en hjälpsam hand för att rycka de arma syndarne ur elden -- verkligen rycka dem ut -- på frilufts-mötena, i församlingslokalerna på krogarne, i hemmen, bland barnen och ungdomen, kort sagt, rycka dem ut i tid eller otid.

Fadern utgaf sin Son för oss. Har du givit någon av dina söner och döttrar? Om Gud ansåg det som en glädje att giva sin Son, hur är det med dig och dem du håller kär?
Kanske säger du, att du ej har någon stor gosse eller flicka att sända till krigsskolan. Nåväl, hur förhåller det sig med de små, eller någon annan av dina kära, som du kunde giva? Har du helgat dem till världens frälsning, och uppfostrar du dem i enlighet därmed!

4. Så finnes det en annan lika praktisk fråga. Hur mycket pengar gifver du för att underhjälpa fullföljandet af frälsningens välsignade verk? Om det hopräknades, hur mycket skulle det belöpa sig till? Om du kallades till himmelen i dag, och en redovisning över ditt verkliga givande till Gud upplästes inför änglarna, skulle den komma dig att rodna av skam eller jubla av sann glädje?

O, mina kamrater, Gud utgav sin Son -- sin enfödde Son -- lät honom lida, arbeta och dö för att rädda en förtappad värld. Vad har du givit? Vad giver du i dag?
Kanske du inom dig besvarar mina frågor på följande sätt: "Jag har blott ringa gåvor och mycket få dyrbarheter och ofantligt litet penningar att giva". Nåväl, detta må vara sant; men om du gör ett gott bruk av det du har, är detta allt, vad Gud begär, och det är kungsvägen till att finna mer. Ty åt den som har -- det vill säga , väl använder det han har, skall mera givas, och en människa blir väl mottagen och behaglig för Gud i mån av vad hon har, och icke i mån av det hon icke har.

Framåt, kamrater, och låt oss ännu en gång, begynna fullgöra givandets plikt! Framför allt låt oss giva oss åt Gud, först oss själva och sedan våra älskade, och därefter besluta att utgiva oss och bli utgivna i enlighet med våra olika förmågor.