Nordic Choice Hotels

6 okt. 2013

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 6 oktober

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen! Efter en alldeles speciell vecka. Begravningar har varit ett genomgående tema.

Första delen av veckan tillbringade vi i Belgien för att leda begravningsgudstjänsten för Ieva van Damme. Jag skrev lite om det i "Tidig söndagsmorgon" förra veckan. Ieva blev 37 år gammal. Hon hann med att vara frälsningsofficer 13 år. Och hon hann vara med att vara gift med Filip i två år.
Även om hennes liv blev kort har hon lämnat fotspår efter sig i många människors liv. Fotspår som kommer att leva länge.

Det var många kulturer och språk som möttes på begravningsgudstjänsten. Filips familj, som var starkt representerad, är belgare och talar flamländska. Frälsningsarmén i Belgien, som var representerad av ett femtiotal uniformerade soldater, talar franska. Ievas mamma talar lettiska och förstår varken flamlänska eller franska. Och jag genomförde minnesgudstjänsten på - engelska.

Efter gudstjänsten tågade alla ut efter urnan med askan efter Ieva. Vid utgången fick var och en ett minneskort av Ieva, enligt belgisk tradition (se ovan). Hälften av askan spreds sedan ut på kyrkogården. Den andra hälften kommer att spridas ut i Lettland idag, i förbindelse med en minnesgudstjänst i Riga.

"Atomium i Bryssel"
Dagen efter gudstjänsten tillbringade vi i Belgien tillsammans med goda vänner. Vi hann med ett besök på Atomium som byggdes inför världsutställningen i Bryssel 1958. Sist vi var där var 1975. Vi hade just blivit "drabbade av Gud" och fått våra liv förvandlade (Du kan läsa om det i "Mitt vittnesbörd". Avsnittet heter "Genombrottet"). Det var 38 år sedan. Tillsammans med flera andra från kören "Det nya livet" reste vi till Bryssel och konferensen "Eurofest 75". Tillsammans med tusentals andra ungdomar tog vi emot undervisning och fick uppleva en stark gudsnärvaro. Ewie Thonqvist sjöng "The King is coming", och det gjorde han....

På tunnelbanan i Bryssel såg att det fanns en artikel om Sverige. Eftersom jag bodde i Frankrike då jag var mellan tre och åtta år gammal förstår jag fortfarande lite franska. Jag såg snart att det var goda nyheter. I en stor europeisk undersökning var Sverige det allra bästa landet att bli gammal i. Det ska jag komma ihåg då jag blir gammal, men det är ju långt kvar dit. Jag är bara 67 år ung än så länge. Belgien kom på 23:e plats.

Dagen efter att vi kom hem till Moss var det dags för en ny begravning. Det var Eldbjörg Steffensen som 83 år gammal blev befordrad till härligheten. Då vi sist
bodde i Moss, för cirka trettio år sedan, var Eldbjörg en ledande personlighet i kåren i Moss. Hon var fanjunkare och har under åren också hunnit med att vara kårledare för kåren i Moss. Då vi nu kom tillbaka till Moss var Eldbjörg fortfarande där. Hon såg likadan ut som förr. Hon var fortfarande den som tog tillfället först i vittnesbördsmötena. Hon var alltid beredd att säga något gott om Jesus. Och så, plötsligt och oväntat, var det dags för Eldbjörg att komma hem (inte gå bort). Begravningskapellet i Rygge var fullsatt av tillresande släkt och frälsningssoldater från Moss kår.

Nu är det söndagsmorgon och snart dags att gå uppför backen till gudstjänsten på Moss kår. Vi kommer inte att vara hemma i Moss så många söndagar framöver så det är bäst att passa på. Sedan kommer förmodligen en ny vecka och jag ber att det ska bli en välsignade vecka för dig.

/Peter Baronowsky

Inga kommentarer: