Nordic Choice Hotels

22 okt. 2013

"Med öppnade ögon och brinnande hjärtan"

Rapport från en bibelhelg på Templet i Stockholm
- Kristina Strömqvist


Templet i Stockholm

Rut och Peter Baronowsky kom efter avslutad tjänst i Lettland tillbaka till Sverige och blev soldater på Templet i Stockholm.  Men Gud hade andra planer för dem och efter bara åtta månader i Sverige fick de ett erbjudande om en tjänst för Frälsningsarmén i Norge som de villigt tackade ja till.  

Men som goda Tempelsoldater tackade de också ja när kårledaren Mikael Ljungholm frågade om de kunde tänka sig att komma till Stockholm för en bibelhelg på kåren och i helgen hade vi alltså förmånen att få lyssna och ta del av den undervisning Rut och Peter delade med oss.

Helgens tema; ”Med öppnade ögon och brinnande hjärtan” utgick från berättelsen i  Luk 24 där de två lärjungarna på väg till Emmaus får sällskap av Jesus. Men de ser inte att det är Jesus som går bredvid dem, de känner inte igen honom. Först när de senare äter tillsammans och Jesus bryter brödet läser vi att ”då öppnades deras ögon och de kände igen honom.” (Luk 24:30-31). Precis så kan det vara för oss kristna, vi ser inte Jesus trots att han är mitt ibland oss. I Markus kan vi läsa om hur sju bröd och några fiskar räckte till att mätta fyra tusen människor. Men det var inte förrän lärjungarna agerade, i tro, på Jesu ord som undret skedde. Det är först när jag och du gör vår del, när vi lyder Guds maning, som Gud gör sin del. 

Rut och Peter
Ofta har vi en tendens att bara se det vi inte har i stället för att se det vi har.  I Kristus Jesus har vi välsignats med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, i Honom har vi friköpts, i Honom har vi fått förlåtelse för våra synder, i Honom har vi fått den helige anden (Ef 1).  Som Paulus ber för församlingen i Efesos får vi också be att Gud ska ge vårt inre öga, hjärtats öga, ljus så att vi ser och förstår hur rika vi redan är. Vi har en mäktig Gud, en helig Gud som gör under.
Peter avslutade den första samlingen med en påminnelse om att vi som frälsningssoldater måste:
- Tro på Gud
- Tro på Bibeln
- Tro på Frälsningsarmén
- Tro på oss själva
Vi måste tro att Gud kan använda alla kristna för att förvandla världen.

Rut inledde den andra samlingen med att läsa från Hes 37:1-14.  Israels folk hade syndat och som en konsekvens levde de i exil i Babylon. Efter år i främmande land och med Jerusalem i ruiner hade Israels folk slutat hoppas.  Men Gud hade lovat att hämta dem och samla dem från alla länder och föra dem till deras land. Och Gud säger i Hes 36:26  ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött:” Och Herren ger Hesekiel ett uppdrag och profeten lyder och då sker undret.  Hesekiel hade tillräcklig tro för att lyda Gud. Hesekiel får kalla sina landsmän för ”förtorkade ben” och när han profeterar de ord han fått av Herren, då sker undret. De förtorkade benen fogads samman, det växer ut senor och hud på dem men de är fortfarande utan liv.  Då uppmanar Gud Hesekiel att profetera till Anden, att han skall komma och blåsa liv i kropparna och när han lyder, då sker på nytt undret, de får liv. Gud har gett oss makt att tala in i andevärlden och när vi lyder Gud då ser vi också resultat. På samma sätt kan Gud blåsa liv i det som idag verkar dött och torrt, i våra egna liv eller i vår kår, församling.  Tänk om Gud fick blåsa liv i oss så att vi blir den Frälsningsarmé som Gud vill att vi ska vara.  Det finns bara ett sätt – det måste börja med mig och dig.  Du och jag måste ta steget ut i det okända. Det handlar inte om utan vad Gud kallar oss till. Och vi måste agera i tro för att undret ska ske.
Vi behöver en helig Gud, en Gud som har makt att göra under och som aldrig låter oss komma på skam blev slutorden för lördagens samlingar.

I söndagens gudstjänst var både horn- och strängmusikanterna på plats.  Med lördagens undervisning färsk i minnet blev sången ”Endast Jesus förstår, endast Jesus förmår göra under i människors liv” en härlig början i gudstjänsten.  Rut ledde mötet och bad om öppna hjärtan för vad Gud ville säga till oss. Peter predikade utifrån ”lilla Bibeln” Joh 3:16. ”Ty så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde son för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.  Just orden inte skall gå förlorad måste innebära att det finns två utvägar – en väg som leder till evigt liv och en väg som gör att man går förlorad. Inte alltid så populärt att predika om men Jesus är tydlig i sitt budskap, det finns bara en väg till evigt liv och det är genom Jesus Kristus. Det har du och jag ett ansvar att berätta om för de människor vi möter. Du och jag ska en gång stå inför Jesus och ingen av oss vill väl höra Jesus säga till oss ”men du visste ju hur det var, varför sa du inget till din granne, vän?” Med tanke på lördagens undervisning blev det ännu tydligare att vi har ett uppdrag – att berätta om Jesus Kristus för dem vi möter.

Tack Rut och Peter för att ni delade med er av vad Gud hade lagt på era hjärtan.  /KS

Inga kommentarer: