18 nov. 2018

Tidig söndagsmorgon i Frufällan den 18 november

Veckorevy från min högst personlig utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och nu kanske någon undrar vad Frufällan är för något och vad i all världen vi gör där. Jag kommer till det i slutet av inlägget.

Som de flesta kanske vet håller vi på att läsa Gamla Testamentet på två år. Idag läste vi kapitel 10. Där mötte jag en en vers som väckte många minnen.

Det var strax före sommaren 1979 som Rut och jag stod på plattformen på Frälsningsarméns sjätte kår i Stockholm på vårt eget farvälmöte. På den tiden var Rut ledare för strängmusikkåren och jag var ledare för hornmusikkåren. Vi hade vuxit upp på sjätte kåren, först som juniorsoldater, "stora" soldater och nu lokala ledare. 

Vi var på väg till Norge. Rut skulle bara föda fram vår yngste son i mitten på sommaren och sedan skulle vi åka. Vi hade hyrt ut vårt radhus i Sollentuna och allt var klart.
Till farvälmötet hade Rut skrivit en melodi på en bibelvers från Hosea. Jag vet inte om innehållet i versen var profetiskt eller om det var en programförklaring för vad vi önskade använda våra liv till. Men där stod vi på plattformen och sjöng tillsammans (Det fanns bara 1917 års översättning på den tiden):
"Sån ut åt eder i rättfärdighet,  skörden efter kärlekens bud, //:bryten eder ny mark://  ty det är tid att söka HERREN,  för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder." (Sedan börjar det om från början igen och slutar med orden "bryten er ny mark ty det är tid att söka Herren")

Du kan förstås inte höra hur den låter, men det var en fantastiskt fin melodi. Jo, det handlade verkligen om att bryta ny mark. Efter ett år i Norge sålde vi radhuset i Sollentuna.

Under veckan som gått har jag också fördjupat mig i Världsevangelisten Smith Wigglesworth, som går under benämningen "Trons apostel". Han kom ganska tidigt i kontakt med Frälsningsarmén och blev soldat. Han gifte sig senare med en frälsningsofficer, som fick sluta som officer efter giftermålet eftersom officerare inte kunde vara gift med icke-officerare på den tiden.

Det är ingen som vet om Smith Wigglesworth slutade att vara soldat eller om han var det livet ut. Han dog 1947 (Det betyder att jag är från samma tidsepok som han, fast inte så länge. Jag föddes 1946). Du kan läsa inlägget som jag skrev i veckan HÄR.

Men just nu är vi i Frufällan. Du kanske undrar varför Frufällan heter Frufällan. Ja, det är det många som gör och det är väl ingen som med säkerhet vet. Däremot finns det många olika gissningar. Du kan googla på namnet får du se.
Men jag vet i alla fall var Frufällan ligger. Frufällan hör till Borås kommun och ligger norr om om staden, mellan Borås och Fristad. I Fristad bodde vi i tre år efter nämnda Norgevistelse som varade i nio år. Vi har lämnat efter oss barn lite varstans där vi har bott.

Efter de tre åren i Boråstrakten skulle vi flytta till Stockholm och Lännerstahemmet. Äldste sonen blev kvar i Borås och vi sover nu över i hans familjs hus i Frufällan.

Men det finns ännu en orsak att vi besöker Borås. Mellansonen är numera lärare på Jelöy Folkehögskole i Norge (där vi bodde innan vi flyttade till Borås). Han, eller rättare sagt hans fru, födde familjens tredje barn i somras. Det blev en pojke och han fick namnet Charlie (Ruts pappa hette dessutom Charles). Mellansonens fru har sina föräldrar i Kinna i Boråstrakten, och nu är vi alltså i Borås för norgefamiljens barndop för tredje gången i Kinna kyrka.

Nu måste jag också, för familjefridens skull, nämna att vi har ytterligare en son. Den yngste sonen, som blev kvar i Stockholm då vi flyttade till Lettland. Ja han var då redan bortgift och hade flyttat hemifrån en stund tidigare.

Charlie skötte sig utmärkt under hela ceremonin. Här ser du Charlie (Det är han utan skägg) tillsammans med sin pappa.

Men nu är det söndag, barndopet är över. Det var fantastiskt roligt att träffa  barn och barnbarn och annan släkt. Men nu är det snart dags för en ny vecka.

Jag ber att Herren ska ge dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky

Inga kommentarer: