Stolthet eller högmod? Priderörelsen i fokus

- Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet -
Några av det senaste seklets största samhällsförändringar har ägt rum på idéplanet, inte minst på relationsområdet. Den tidigare helt dominerande kärnfamiljen med nära band mellan generationerna luckrades upp och omformades under framför allt 1960-talet i en riktning med individens oberoende i centrum. Idag står Sverige med världens mest sekulärindividualistiska värderingar, vilket blir särskilt tydligt i synen på relationer och sexualitet.

1964 kom filmen 491 med ambitionen att bryta mot så många normer och tabun – inte minst på det sexuella området – att det skulle bräcka till och med Jesu bud att förlåta sju gånger sjuttio gånger. Filmen ledde till folkstorm och starten av det nya partiet KDS. Dessa normbrytande ideal skulle snart samlas och få en ännu starkare skjuts i hbtq-rörelsen, där Stockholm Pride är det arrangemang som fått det största massmediala och politiska genomslaget.

Forskningen om Pride är överraskande liten, men den som finns beskriver evenemanget som starkt politiskt färgat, med en radikal individualism som grundideologi. Bland deltagarna finns en strävan att ta strid för grupper man anser förtryckta; samtidigt finns en mycket tydlig överrepresentation av politiskt vänsterorienterade och akademiskt högutbildade personer. Därigenom blir Pride som en arena för de redan priviligierade, de som är ”rika på politiska resurser och säkra på sina politiska förmågor”.


De värderingar som förmedlas inom Pride kan sägas peka i två delvis motsatta riktningar, som kan spåras i ordets engelska dubbeltydighet. Ordet pride kan dels uttrycka stolthet – ett positivt värdeladdat ord, men det kan också betyda högmod – ett negativt laddat ord.

Läs mer här: http://www.claphaminstitutet.se/familj/stolthet-eller-hogmod-priderorelsen-i-fokus/