HUR MYCKET KOSTAR NÅDEN?
Bibelläsning:
Psalm 57
"Ty din nåd räcker upp till himlen..." (Ps 57:11 FB)
Hur långt är det till himlen? Det är oändligt långt. Så är det också med Guds nåd. Den har inga gränser och den tar aldrig slut.
Bibeln säger att vi blir frälsta av bara nåd (Ef 2:8). Men för många människor är det så svårt att ta emot av bara nåd. Det hade varit mycket lättare för dem om de kunde göra något för att förtjäna frälsningen. Om man kunde göra något riktigt svårt för att kvalificera, hade många gärna blivit frälsta - med en god känsla av att "detta har jag verkligen förtjänat!".
Då vi tar emot en gåva, eller blir bortbjudna, börjar vi genast tänka på vad vi kan ge tillbaka, eller när vi kan bjuda igen. Det vi ger, eller det vi bjuder på, bör helst vara av samma klass, eller lite bättre, än det vi tog emot. Vi vill skapa balans. Vi vill inte stå i skuld. Vi vill inte vara i underläge.
Det är kanske därför det är så svårt för många med Guds nåd. Vi kan inte bjuda igen med något i samma klass. Vi måste ge avkall på vår värdighet. Vi blir blottställda inför Gud. Vi är inte längre likställda - Gud och jag.
Så nåden har kanske trots allt ett pris. Då vi tar emot av bara nåd ger vi avkall på vår stolthet och ställer oss under Gud.
Då har vi äntligen kommit på rätt plats! Då kan vi lyfta blicken, se upp mot himlen och säga: "Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd räcker upp till himlen..." (vers 9-11)
"Ty din nåd räcker upp till himlen..." (Ps 57:11 FB)
Hur långt är det till himlen? Det är oändligt långt. Så är det också med Guds nåd. Den har inga gränser och den tar aldrig slut.
Bibeln säger att vi blir frälsta av bara nåd (Ef 2:8). Men för många människor är det så svårt att ta emot av bara nåd. Det hade varit mycket lättare för dem om de kunde göra något för att förtjäna frälsningen. Om man kunde göra något riktigt svårt för att kvalificera, hade många gärna blivit frälsta - med en god känsla av att "detta har jag verkligen förtjänat!".
Då vi tar emot en gåva, eller blir bortbjudna, börjar vi genast tänka på vad vi kan ge tillbaka, eller när vi kan bjuda igen. Det vi ger, eller det vi bjuder på, bör helst vara av samma klass, eller lite bättre, än det vi tog emot. Vi vill skapa balans. Vi vill inte stå i skuld. Vi vill inte vara i underläge.
Det är kanske därför det är så svårt för många med Guds nåd. Vi kan inte bjuda igen med något i samma klass. Vi måste ge avkall på vår värdighet. Vi blir blottställda inför Gud. Vi är inte längre likställda - Gud och jag.
Så nåden har kanske trots allt ett pris. Då vi tar emot av bara nåd ger vi avkall på vår stolthet och ställer oss under Gud.
Då har vi äntligen kommit på rätt plats! Då kan vi lyfta blicken, se upp mot himlen och säga: "Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden. Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen. Ty din nåd räcker upp till himlen..." (vers 9-11)
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Frälst
av bara nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar