Nästa vecka (vecka 3) skall Rut och jag vara talare på den ekumeniska mötesveckan i Luleå. Förutom de gudstjänster, bibelstudier, bönemöten och cafékvällar där vi ska tala, har man även lagt in en mansfrukost på lördagen i Missionskyrkan.Jag kommer då att ha ett kåseri om mina personliga erfarenheter av Fräslningsarméns arbete i olika kulturer.
Jag kommer att börja att berätta om hur Frälsningsarmén väckte opinion i Frankrike mot de omänskliga förhållandena på Djävulsön, Frankrikes straffkoloni varifrån de flesta fångarna aldrig åstervände.
Under avveklingsfasen i mitten på 1900-talet åtog sig Frälsningsarmén i Frankrike att ta hand om alla återvändande fångar. De hade normalt ingenting att komma tillbaka till.
Men var kommer jag in i bilden? Jo, mina föräldrar arbetade 1950 på Cité de Refuge (=Tillflyktsstaden), ett elva våningar högt byggkomplex där Frälsningsarmén hade härbärge för Paris luffare. Då mina föräldrar var borta och behövde barnvakt anlitade de en av de återvändande mördarna från Djävulsön som barnvakt till den fyraårige Peter.
Som mest var det 600 gäster på Cité de Refuge och luffarna som bodde där var min uppväxtmiljö. Första gången jag upptäckte att jag hade fått smutsiga fötter utropade jag till min mamma att jag hade fått "frabrorfötter". Mina erfarenhet så långt i livet var att farbröder, som ofta gick barfota, hade väldigt smutsiga fötter.
Men det är är ju bara början. Jag ska ju hålla på att berätta i 45 minuter på mansfrukosten.
(De övriga samlingarna under veckan finns i kalendern för 2009 i knapplisten till vänster)
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar