Det är normalt att föräldrar älskar sina barn lika mycket. Men om ett av barnen skadar sig, blir mobbad eller får lida på något annat sätt, så finns förälderns hela uppmärksamhet hos det barnet som för stunden har det svårt.Det kanske till och med är så att mamma och pappa lider mer än barnet i sådan situationer.
På samma sätt är med med Gud. Han har alltid sträckt sig ut mot dem som lider. I andra Moseboken får folket som trodde att ingen såg deras nöd höra att Gud hade sett dem och hört dem, att han kände till deras lidande och att han hade en utväg för folket (2 Mos 3:7-8).
Många gånger i Gamla Testamentet uppmanar Gud folket att värna om dem som Gud lider med: änkan, den faderlöse och invandrare.
I Nya testamentet är Gud den samme. Jesus sträcker sig ut mot de sjuka och utstötta.
Den kristna kyrkan har i alla tider värnat om dem som staten inte haft vilja och/eller förmåga att hjälpa. Det är statens uppgift att värna om sina medborgare, men då statens socialpolitiska program inte har räckt till har kyrkan varit tvungen att gå in. Både i avantgardefunktionen som utmanar staten att ta sitt ansvar, och i den utförande funktionen genom kyrkans sociala arbete.
Jesu socialpolitiska program presenteras i Matteus 25: Mätta de hungriga (v.35), Ge kläder till dem som saknar kläder (v.36), besöka dem som sitter i fängelse (v.36), besöka de sjuka (v.36).
Men Jesus presenterar inte bara ett socialpolitiskt program, han ger också ett motiv, en drivkraft för att kyrkans hjärta ska brinna för de svaga: "Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig" (Matt 25:40).
peppebaron
Läs också i Dagen om att Gud har ett socialpolitiskt program, en artikel skriven av
Carl-Erik Sahlberg, domkyrkokomminister
Eva Johnsson (KD),
riksdagsledamot Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan
Bengt Malmgren, läkare
Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar