Dom hade gått igenom en fruktansvärd tid. En lång tid av mörker och hopplöshet. Det kändes som om ingen brydde sig om deras situation.Dom hade ropat ut sin förtvivlan till Gud, men det kändes som om ropen bara ekande försvann ut i rymden. Skulle det aldrig ta slut? Hur länge skulle de orka? Fanns det ingen därute som kunde gripa in? Eller åtminstone se dom och förstå dom i deras situation?
Plötsligt, efter en lång tid, mitt i den fruktansvärda situationen står han där och säger:
-Jag har sett din situation
-Jag har hört dina rop
-Jag känner till din situation
-Nu har jag kommit för att rädda dig
Berättelsen handlar om Israels folk under fångenskapen i Egypten. Gud uppenbarar sig i en brinnande buske för Moses och säger: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. Därför har jag stigit ned för att rädda dem..."
Situationen hade inte förändrats. Men de visste att någon kände till deras situation och hade hört deras rop. De visste att förändringen var på väg.
Du kanske upplever detsamma som negerslavarna upplevde då de sjöng "Nobody knows... but Jesus"(det finns ingen som känner till vad jag går igenom...utom Jesus)
Gud har inte förändrats. Han har sett din situation. Han har hört dina rop. Han känner till din situation. Han vill komma in i din situation, ta dig i handen och låta dig upptäcka vägen ut.
Du kan läsa berättelsen i 2 Mos 3:7-8. (Bibelläsningsplanen den 3 januari)
Här kan du lyssna på sången Nobody knows>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar