Stefan Swärd fortsätter på sin blogg sin analys om tillståndet för den svenska frikyrkan:
"Jag började skriva ett blogginlägg i maj med en analys av frikyrkans utveckling, särskild fokus på Evangeliska frikyrkans medlemsutveckling. 6 maj skrev jag det inlägget.
Den senaste helgens samfundsbildning sätter strålkastarljuset på de traditionella frikyrkosamfunden. De minskar i antal. Vissa ser det som växande enhet och något positivt. Andra ser det som uttryck för stagnation och krympande samfund, vilket tvingar fram rationaliseringar och sammanslagningar av samfund.
Jag har senaste veckan tittat på vad den berömde religionssociologen Berndt Gustafsson skrev, närmare bestämt hans bok religionssociologi från 1964. Enligt Gustafsson nådde den svenska frikyrkan sin kulmen år 1930 då 5,9 procent av svenska befolkningen var med i någon av de traditionella frikyrkosamfunden. 1960 var det 5,2 procent av befolkningen. Idag ligger den siffran troligen under 2,5 procent. De tre äldsta samfunden, Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan låg på sitt högsta medlemsantal cirka år 1930. 114.00 var vid den tidpunkten med i det som då kallades för Missionsförbundet, cirka 70.000 i Baptistsamfundet. Pingströrelsen expanderade som mest under perioden 1920-50 men tillväxten kunde inte väga upp minskningen i de äldre samfunden. Pingströrelsen nådde sin kulmen på 80-talet med cirka 100.000 medlemmar. Utgår man från Berndt Gustafssons statistik så har även Alliansmissionen minskat i medlemsantal ganska påtagligt under de senaste 50 åren, även om man har visat på en mer stabilt medlemsantal under senaste 10-15 åren. Även Evangeliska Frikyrkans modersamfund låg på liknande medlemsnivå för 50 år sedan som idag, så även i vårt sammanhang har det inte varit någon långsiktig tillväxt. Och som jag visade på i mitt tidigare blogginlägg, EFK:s medlemstillväxt senaste 14 åren beror mest på sammanslagningar av församlingar."
Läs mer>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar